Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Från opera och konsertsal, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274
som ej var vidare rutinerad. Detta hindrade ej några
tidningar från att komplimentera k. kammarmusikus Ostman,
som är en skicklig flöjtist, men som blott medverkade på
— affischen. Detta gjorde ock fru Östberg och det gör
fru Ö. hvar påsk. Hon ämnar hvar påsk sjunga Louise
Michaelis bravuraria, Kunigundas stora scen ur Spohrs
Faust, men det blir aldrig något af. Som denna aria är
ganska fordrande och ansträngande och den nämnda
primadonnan snart räknar ett kvarts sekels tjenstemeriter
hoppas vi få höra den någon påsk på innevarande
århundrade, fröjdande qss i hoppet. Lilla fru Hartmann
rem-placerade nu fru Östberg, dock ej med nyssnämnda stora
sopranaria, ty fru H. rör sig helst med stora arior inom
en octav och firar stora sångersketriumfer som Agapet och
lilla Lina i Blanches och Heibergs kända vaudeviller. Hon
sjöng icke alls, utan berättade en liten saga och gjorde det
tjusande väl — dock är det möjligt att ofvannämnda fru
Caroline kunnat göra också det, mångsidig figur, som hon
varit i sina dar.
Före fru Hartmanns uppträdande, hade hr Ödmann och
hr Söderman svurit h var andra evig vänskap, ehuru kära i
samma förtjuserska, vid namn Leila, familjenamnet
obekant. 1 operan (Pécheurs de perles) går det ock så, att
barytonen — olycklig i sin kärlek som de flesta slika utom
i Pajazzon — uppoffrar sig för tenoren och hr Söderman
tänder på en hel fiskarby, för att hr Ödmann skall kurm a
fly med sin flicka, som till på köpet är ett slags ve stal och
har till yrke att ligga på höga bergstoppar och be böner.
Den : effektfulla ehuru delvis smått banala duon är utom*
lands ett träget anlitadt konsertnummer, deremot har
operan i sin helhet sällan gjort någon beståndande succés,
hvarken vid sin födelse 1863 i Paris, trots den excellenta
ba-rytönisten Ismäel sj öng Zurga, ej heller senare derstädes i
italiensk gestalt (Pescatori di perle) 1889, då — vi vilja minnas —
den ej mindre berömde barytonisten Maurel sjöng Zurga,
operans bästa rol, egande i andra akten en ganska präktig
solosceh, hörande till Bizets bättre idéer i detta
ungdoms-skede, då han också skref “La jolie fille de Perth“, en i
musikaliskt hänseende rikare opera, men dramatiskt —
ämnet är från Scott — kanske mindre gifvande.
Af ålder slarfvas med dessa matinéers
utgångsnum-mer. Nu var det redan på förhand illa förspändt. Fröken
Petrinis mer friska än feta stämma kunde ju omöjligt
tänkas hålla 5 gallskrikande karlar stången. Hvarför ej —
som i Tyskland sker — utbyta förrädaren Gilbert (hr
Rundberg!) mot en trogen kammartärna till Lucia (Alaiza), då
hade totalverkan blifvit något drägligare. Slutfallet då frk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
