Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - En vansinnig historia, af Mary Ekeblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276
Sn vansinnig historia
om ett plank, en påle, en katt, en katt till samt min mormor.
För att ingen skall kunna bli förargad och börja svära
och på det sättet ställa sin eviga välfärd pä spel, vill jag
strax från början tala om, att det inte är någon historia för
allvarligt folk. Man blir hvarken klokare eller bättre af att
läsa den, och den betyder ingenting särskildt. Dessutom är
det så längesen den passerade, så det kunde egentligen vara
onödigt att berätta den; men den är åtminstone sann, och
sanningen bör man alltid hålla i ära.
Min mormor säger, att den vintern var den kallaste hon
någonsin varit med om, och det vill jag gärna tro^för hon
brukar aldrig fara med osanning, utom när det är nödvändigt.
Hvad det egentligen var för en vinter kan ju vara detsamma,
för det angår ingen; men den vintern var det emellertid. Ja,
det var en alldeles förskräcklig vinter; min mormor hade en
katt, som brukade komma litet sent hem om kvällarna ibland,
och så en natt blef han utstängd; och på morgonen hade han
fått sin näsa alldeles rödfrusen, så att han fick gå och se litet
försupen ut sedan under hela sin återstående lifstid. Det var
sä mycket mera att beklaga, som han alltid hade varit en
utmärkt nykter och städad katt; och jag får bekänna, att jag
grät mina modiga tårar första gängen min mormor berättade
den historien för mig. Det kunde för öfrigt också bero på att
min mormor berättar allting på ett så lifligt och rörande sätt.
Men tiden läker alla sår, och katten är död, och han har
dessutom ingenting med min historia att göra.
Ja . . . Det var en gång ett plank. Det var visst i någon
af de tarfligare stadsdelarne, pä Söder eller Kungsholmen, eller
kanske det var. på gamla Ladugårdslandet; här i Stockholm
var det emellertid. Det var ett tämligen gammalt plank, och
och det hade i alla världens tider begagnats som genväg mellan
gatan och hökar Wälbergs trädgårdstäppa af en skara
skrattande och gråtande och grälande barn; och på det sättet hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
