Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Politiska grupper och personager, af Kurt. II. Stockholmsbänken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
299
s. k. vildar, nämligen hrr Hedin, Fredholm och von
Frie-sen samt hrr Hammarlund och Ekman. Orsakerna äro
olika för de olika individerna. Såväl hr Hedins som hr
Fred-holms temperament, om än sinsemellan ganska olika, förklarar
lätt, att de under nuvarande förhållanden kommit att slå
in på “vildens" ensamma stråt. Hvad åter hr v. Friesen
beträffar, torde han såsom stadsrepresentant och vid minnet
af sin forna själfständiga position och utprägladt frisinnade
sträfvanden ha funnit det alltför genant att uti dessa det
återförenade landtmannapartiets dagar iföra sig den
partiuniform, som eljest kanske bäst harmonierade med hans
under inflytelserna från landtmannahåll alltmera betänkligt
landtmannapartistiskt omformade politiska
väsensegendom-lighet. I fråga om gruppen Hammarlund-Ekman finnes väl
ingen nog naiv att ens ett ögonblick vara tveksam om
beskaffenheten af de motiv, som i detta afseende varit
bestämmande för de båda värda tredje-kretsrepresentanterna. De
äro, sig själfva och vissa af sina kommittenter till heder och
gagn, försiktige män, hvilka särskildt uti dessa tider äro
på sitt sätt ängsligt känsliga för minsta tecken till omslag
i den politiska temperaturen och därför äro omtänksamme
nog att’ icke vilja kompromettera sig, att på förhand binda
sin tunga och — sina fötter.
Under denna riksdag hände sig en gång, att en mycket
konservativ herre från andra kammaren, hvilken är begåfvad
med en viss ironisk människokännedom, kom att hylla hr
Hammarlund med ett tal. Kontentan uti detsamma eller
åtminstone hvad som kan intressera oss var, att hr
Hammarlunds stora radikalism, hvarmed ett gammalt rykte skrämt
talaren, vid närmare påseende befunnits inte vara så farlig,
ja inte farlig alls.
Den gode mannen hade fullkomligt rätt. Hr H-ds
radikalism är vorden mycket menlös och minimal; den gör inte
en katt för när. Han är nämligen numera som irländaren
Helge den magre vorden “mycket blandad i tron".
Ur somliga synpunkter kan det vara rätt lärorikt att
trots föremålets egen obetydlighet följa hr H-ds politiska
utveckling, bland annat såsom i viss mån typisk för liberala
medelklassuppkomlingar, ehuru vi härvidlag underlåta den
naturliga kompletteringen: skildringen af de olika faserna
i föremålets ekonomiska och borgerliga uppkomst. För icke
längre än 14—15 år sedan var hr H-d en af de
öfverordnade i Isidor Kjellbergs republikanska förening och låg på
ett klokt sätt inne med arbetarföreningen, som den tiden
var Stockholmsradikalismens högkvarter, och råkade
slutligen bekomma en plats på den liberala listan, som kom att
vinna seger år 1884. Vid sin första riksdag skyltade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
