Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Politiska grupper och personager, af Kurt. II. Stockholmsbänken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3oo
litet grand med sin radikalism; opponerade sig mot den då
föreslagna obetydliga tillökningen af värnepligten, därvid
varierande temat: oberättigad köpslagan och lämpligheten att
ut-sträcka rösträtten. Men den skånska naturellen — och hvad det
betyder för en nutida riksdagspolitiker ha vi förut tillräckligt
tydligt antydt — och hans började borgerliga uppkomst samt
måhända ock känslan af begåfningens begränsning läto honom
snart inse det välbetänkta i att ej våga sig för långt ut på hal
is. Han har funnit sig mycket väl däraf. Vårt Land, som
förfasade sig en tid mycket öfver hans och skoltidningens
förfärligt reformatoriska och okristliga tendenser, har nog
för längesedan insett det löjliga i att misstänka, att hos hr
H-d skulle finnas stoff till en annan sorts reformator än i
eii och arman praktisk eller ekonomisk
folkskoleangelägen-het. Den del af högern, som mådde illa i sin högfärd vid
tanken på att vara representerad af en person i
folkskollärarens socialt låga ställning, har antagligen också lugnat
sig och betänker helt visst till en del i likhet med den
antydde talaren, att karlen är ju inte alls farlig och
öfvergår dessutom med raska steg till kapitalisternas alltid högt
respektabla klass. Dessutom har det passat sig så väl, att
hr H-d kunnat strax före förra valet i själfva N. D. A.(!)
högtidligen afsvärja all gemenskap med hr Hedins m. fl.
bänkkamraters upprörande “ofosterländskhet“ i norska
frågan. Och medan han allt mer och mer bevarat sin tystnad
i delikata frågor, har han ju i år till stor uppbyggelse för
skollärarne och det fosterländska förbundet kunnat slå sig
för sitt bröst och tacka sin herre och gud för att han inte
är som andra syndare, de där togo kungl.
varietéproposi-tionen sansadt och utan — den breda själfrättfärdighetens
“talmipatos“.
De beskedliga liberalerna och radikalerna ha alltid varit
beträffande hr H-d ovanligt lätt förnöjda, och han har
tillgodosett deras små pretentioner på ett allt städse
bekvämare och billigare sätt, på samma gång som han knappast
någonsin behöft kompromettera sig genom mera
iögonfallande uppträdanden på möten och annorlunda.
Förklaringen till att Hans torrhets och obetydlighets nåde
Hammarlund alltid kunnat och i år kan ännu mera vara
jämförelsevis säker om återval blir emellertid fullständig först genom
påpekande af följande psykologiska faktum: han eger
folkskollärarens och den skånska uppkomlingens förenade vana
och naivitet att taga sig själf på fullt allvar — se för ro
skull på honom när han gångar sig omkring i kammaren —
* och enhvar som gör det med tillräcklig intensitet, han blir
också af många andra så tagen, och det är helt naturligt att
båda dessa förhållanden ega rum i en ännu mer stegrad
om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
