Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Politiska grupper och personager, af Kurt. II. Stockholmsbänken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
305
Han besitter egenskaper, som partiet själf, sådant det
gestaltar sig i riksdagen, prässen ocli liberala
valmansföreningen, åtminstone icke i någon högre grad eger, nämligen
en — särskildt för en sextioåring alldeles ovanlig — ungdomlig
spänstighet och lidelsefullhet, mod att betala med sin
person samt — om ock med vissa begränsningar — en känslig
mottaglighet för den moderna utvecklingens kraf på en
politiker. Han är ock den ende af partiet, hvars namn
understundom eger makt att kring sig samla.de stora massornas
sympatier, att bli en märkesman äfven för dem; det ha vi
sett senast denna vår. Men det är hans personliga, icke
Stockholms- eller riksdagsliberalismens förtjenst. Tvärtom
har från de hållen bra litet understöd lemnats honom i de
hans strider, som voro närmaste anledningen till nyss
antydda demonstrativa hyllning. Den liberala riktning, som
icke i våra dagar förmår att träda i närmare förbindelse
med och göra sig till representant för de stora
folkrörelserna, i all synnerhet med den moderna arbetarrörelsen,
eger föga märg, rotfäste och imponerande styrka; den
lefver endast ett halft eller trefjärdedels lif.
Stockholmsliberalismens koryféer ha emellertid ytterst
svårt att inse detta naturliga förbundskap med den moderna
arbetarrörelsen. De torde visserligen aldrig ha delat den
af en härvarande liberal tidning — att döma af en suck
som undföll densamma för en tid sedan — en gång hysta
förväntan att hans excellens hr Boström skulle vara den
frälserman, som bragte landet upp ur det politiska
försoff-nings- och försumpningstillståndet. Men de synas dock ha
väl litet förstånd på, att, oafsedt eventuella uppfriskande
vindkast utifrån, boten för det onda vida mindre är att
förvänta från hvad de själfva och deras parti kunna åtgöra,
än från de stora organiserade folkrörelserna, i främsta
rummet arbetarrörelsen, i den mån dessa tillväxa i inre och yttre
styrka och därmed tilltvinga sig respekt och gehör.
Den arbetarrörelse, med hvars män
hufvudstadslibera-lismens koryféer äro intimt associerade, d. v. s. den rörelse
som har arbetarföreningens och de äldre
arbetarsträfvan-denas något småborgerliga firmamärke, den är för
gammalmodig, kraftlös, begränsad och urblekt, för att kunna tilltvinga
sig någon egentlig respekt och uppmärksamhet.
Representanterna för densamma må personligen aldrig vara så
aktningsvärda och pålitliga i sin af gammal
Fäderneslands-radika-lism kolorerade liberalism, och de kunna kanske göra sig
utmärkt bra på arbetarföreningens årsfester, då det gäller
att göra les honneurs för hr baron och öfverståthållaren,
polismästaren och andra inbjudna hedersgäster och att anlägga
en passande entusiasm vid åhörande af redaktör Harald
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
