Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Litteraturbref, af Mary Ekeblad (Laura Marholm-Hansson, Tvenne kvinnoöden; Renan, Caliban; W. Besant, En förmögenhet, anmälda)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3°9
notismen; ty om det öfver hufvud taget fins någonting som
ur litterär synpunkt är ointressant, så är det hypnotismen med
allt sitt tillbehör. Das ist mir Hecuba! Vi må vara aldrig så
mycket determinister, vårt intresse för karaktärer och
karak-tärskonflikter i lifvet som i dikten grundar sig likväl ständigt
på illusionen af viljans frihet. Här är nu en ung man, som
tycker om att låta hypnotisera sig, särskildt af damer; fröken
Lonny hypnotiserar honom på hans enträgna begäran; de bli
kära i hvarandra; förhållandet räcker en tid bortåt och allt är
soligt och gladt och lyckligt; så blir det sommar och han
reser hem till sina föräldrar och skrifver därifrån ett bref af
innehåll att han icke älskar henne längre, emedan alltsammans
var hypnotism. Bäh! Man skulle kunna tänka sig att den unge
mannen har en räf bakom örat och skyller på hypnotismen
för att slingra sig ifrån affären; det blefve då en banal historia
af banalt intresse. Som sakerna nu stå, är historien icke
banal men intresserar nästan mindre än om den vore det.
Den desillusionerande upplösningen till trots har emellertid
novellen många goda pointer, och hvad mera är, den har en
kärna af vemodig lifserfarenhet, som icke har någonting med
hypnotism att göra, och som intresserade kunna finna sid.
79—81 i den svenska upplagan (73-/5 iden tyska).
Den andra berättelsen, »Det osagda», har i Sverige och
Danmark af speciella och allmänt kända skäl väckt blandade
känslor. Den indignation, som den bär och där har
framkallat, är det mig lätt att förstå, ehuru jag långt ifrån obetingadt
kan dela den. Jag är visserligen lifligt öfvertygad om att fru
Marholm har bedömt den aflidna författarinnan, som frågan
gäller, i hög grad orätt; men är det så mycket att göra väsen
af, då man dagligen opåtaldt får göra de lefvande så mycken
orätt? Människorna komma aldrig att vänja sig af med att
göra hvarandra orätt; hvarför far man då upp och börjar
väsnas, så snart det gäller en död? De döda kunna icke försvara
sig, säger man, och det är sant nog; men man glömmer att
de befinna sig i den lyckliga situationen att icke heller behöfva
det. Hvad nu själfva novellen beträffar, sa är den skrifven
med en beundransvärd intensitet i skildringen; men den
förstorande och fördjupande fantasi, om hvilken jag nyss talade,
saknar man också här och framför allt här. Det är till och
med svårt att hålla sig den misstanken från lifvet, att
författarinnan skrifvit med en nästan medveten lust att förminska och
förflacka. Och det egendomliga är, att berättelsen just
därigenom verkar på ett något annat sätt än det afsedda: modellen
liksom reser sig bakom författarinnans rygg.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
