Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Spanska konstutställningen, af Observator
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3i3
konst och industri så mycket som möjligt och ej låta det utländska
krämet öfverflygla sig.
Men för att nu återkomma till själfva utställningen är den
alls icke representativ, visar oss långt ifrån det yppersta som
Spaniens konstnärer kunna bjuda oss på, ty de flesta talanger hafva
hållit sig undan, egendomligt nog. Sålunda saknas sådana fina
konstnärer som Luna, Ricco, Madrazo, Sovza-Pinto, Melida, m. fl.
Hvad det skulle för hela utställningen ha varit välgörande, om
blott något enda arbete af den bortgångne mästaren Fortuny
kunnat anskaffas; det skulle ovilkorligen stämt betraktaren mildare,
men som sagdt det fins på ett undantag när ej något gammalt
heller af intresse. Detta enda undantag är Pradillas lilla
förtjusande målning från Venedig, som är ett tilltalande konstverk.
Bland yngre konstnärer är Checa representerad genom en bild,
som på intet vis kan anses karaktäristisk för hans konst. Det är
dock fallet, det måste erkännas, med några af Villegas arbeten,
hvilka icke sakna sina stora förtjenster, då däremot andra af samma
artist verka tillgjorda och affekterade. Se blott på den dyrbaraste
af dem: »Tjurfäktarens afsked», hur poserande hufvudfigurerna äro
och hur ledsamt tjurfäktaren betraktar sin ganska kraftigt
utvecklade achilleshäl såsom den enda för tjuren anfallsbara punkt;
att arrangera ett mörkt ekipage midt i taflan verkar sökt och är
blott ett knep iör att drifva upp taflan i ljus. En akvarell af
Villegas, benämd »Cardinal penitenciario» är däremot gjord med
kläm och gör artisten heder.
Hvad de andra utställarne angå är det ej mycket att tala om
dem. Helt visst skulle våra konstnärer, om det gälde att sända en
representativ utställning till utlandet, ej tveka att lämna sina
förnämsta arbeten, och de, som hade att arrangera en sådan utställning,
skulle helt säkert i allt hvad på dem ankomme söka uppbjuda sina
krafter för att få den så representativ och värdig Sveriges konst
som möjligt. Vi ha sett hvilka framgångar den svenska
konsten haft i Paris 1889, i Amerika vid världsutställningen 1893
samt vid den äfven nu pågående separatutställningen
därstädes m. fl. ställen. Minst lika stora anspråk kunna vi ju då
ställa på en utländsk separatutställning, där allt bör vara valdt med
omsorg och ej sammanrafsadt samt isynnerhet ej dilettantmässigt.
Nej, man nästan nödgas acceptera den förklaring, som man kan få
höra man och man emellan, eller att denna utställning har tillkommit
uteslutande för att tillfredsställa en viss diplomatklicks fåfänga och
för att åstadkomma en utväxling af ordnar länderna emellan, och
då import af spanska ordnar ej har förekommit på länge, så kan
ur den synpunkten måhända denna utställning göra sin stora nytta.
Stockholm den 21 april 1896.
Observatör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
