Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Från Stockholms teatrar, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314
Från Stockholms teatrar.
Programmen “Den kritiska åldern“, “Det stora förslaget",
“Lifvet en dröm", “Kung Midas“, “Giboyers son“ samt
“Farbror Pål“ ha samfäldt bidragit att göra den dramatiska
öfver-siktsperiod, hvarom nu är fråga, ur flera synpunkter
intressant och underhållande. Det har varit hufvudsakligen
ur synpunkten af själfva programmens värde, mindre ur
återgifvandets, hvilket visserligen varit på många händer
mycket respektabelt, på några förträffligt, men endast i
två fall kan likställas med fullödig stor äkta konst.
Härmed afses själfklart fru Håkanssons Annä Hjelm i Kung
Midas samt Knut Almlöfs Farbror Pål.
Upptagandet af Lemaitres “Den kritiska åldern“ länder
Vasateaterns direktör till berömmelse, då därigenom
be-redts allmänheten tillfälle att göra bekantskap med ett
dramatiskt alster tillhörande den litterärt värdefullare delen
af den nyare franska dramatiken. Jag måste bekänna, att
det är kanske det stycke af alla här ofvan nämda, som mest
slagit an på mig och framkallat mitt lifligaste intresse. Jag
torde till och med kunna utsträcka detta omdöme till att
gälla i jämförelse med alla-förut under året gifna
öfver-satta nyheter. Det eger en verklig, fint intelligent esprit,
innehåller ypperliga träffande människoanalyser och
sedeskildringar; uti detsamma rymmes på en gång skarp satir,
godmodig ironi och varm känsla. Särskildt uti dessa
pryderiets jubel- och klangdagar har man ännu mer anledning
att sentera den fina, lätta och pikanta anstrykning, espriten
i detta stycke emellanåt antar.
Återgifvandet var generelt sedt ganska omsorgsfullt,
men endast en roll återgafs på ett sätt, soin var styckets
förtjenster fullt värdigt. Det var den roll, som innehades
af fröken Borgström. Natur och konst hade där harmoniskt
sammansmält till ett utomordentligt fulländadt helt. Hon
var på en gång extravagant och fin, djärft utmanande och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
