Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Från Stockholms teatrar, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320
med hr Eliasson, denne genomintelligente och duktige
skådespelare, var för matt och litet framträdande. Frkn Gerda
Lundeqvist hade erhållit en roll, som framför allt kräfver
en mycket rutinerad, tekniskt färdig skådespelerska; hvad
hon åstadkom verkade tämligen gjordt och föga smidigt,
och hon trädde alldeles i bakgrunden, fastän den rollen
skulle vara en dominerande.
“Silfverbrölloppet“ har alltid spelats mycket jämt och
bra af Ranftarna, äfven om man exempelvis ej kan finna
annat än att frkn Rustan blifvit öfverdrifvet utpuffad för
sitt spel därsammanstädes. Hrr Viktor Lundberg, Gustaf
Ranft och de Vahl voro mycket till sin fördel. Men hvad
som gör denna repris så beaktansvärd, det är naturligtvis
uteslutande hr Sophus Neumanns gästspel. Äfven om det
inte för närvarande vore ganska klent bestäldt med våra
yngre och medelålders komikers saft och bredd och
nyan-seringsförmåga, skulle det alltid ha varit synnerligt
förnöjsamt att få se hr Neumann, och denna korta inledning till
ett snart förnyadt gästspel är egnad att väcka stora
förhoppningar.
Festprogram ha lätt sina sidor, och ehuru
Arenateaterns nya originalpjes “Med Sverges allmoge“
visserligen i mycket var ett svagt förstlingsarbete, så hade
det ändå något lofvande hos sig, som gjorde att man såg
det med nöje och intresse. Det var icke så illa
hopkommet och vittnade om omsorgsfulla bemödanden att
åstadkomma stilenligt språk- och tidstrohet i kulturskildringen.
Det hela var väl inöfvadt, försedt med vackra
dekorationer och spelet gick raskt och hurtigt. Att nämna äro
särskildt frkn Gottschalk och hrr Hagman och Lundberg m.
fl. Hr De Vahl var alldeles för obetydlig som Gustaf Vasa,
Jag kan slutligen icke neka mig nöjet att fästa
uppmärksamheten på en alldeles i dessa dagar hos hrr
Wahlström & Wistrand utkommet dramatisk nutidsskildring i
fyra akter “Lejonets unge“ af sign. Harold Gote.
Intrycket af en hastig första genomläsning måste visserligen
alltid underkastas en omsorgsfull revision, men jag riskerar
ändå att redan nu beteckna detta som ett mycket märkligt
dramatiskt arbete. Det kom mig att minnas och på
detsamma tillämpa de bekanta slutreplikerna i Björnsons
Leo-narda: “Så, de store følelsers tid -er vendt tilbage!“
Att det är något debutarbete är svårt att tro icke
minst i följd af den säkerhet och ledighet hvarmed
replikerna äro formade och stycket bygdt. Det innehåller, vill
det ock synas, tacksamma roller för skådespelare med
intelligens och känsla. Gasparone.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
