Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Cecilia Vasa, af J. Kreüger. I—II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
325
der ända till den 8 november. Under denna långa tid
kommo Jolian och Cecilia att vara mycket tillsammans ocli
fattade tycke för hvarandra, det må nn hafva varit af mer
eller mindre allvarlig natur; och, då grefve Edzard och
hans gemål skulle afresa, utverkade Cecilia med Eriks och
Katarinas bistånd tillåtelse för sig att vara sin syster och
svåger följaktig till Ostfriesland. Resan gick långsamt.
De resande, hvilka beledsagades af Erik, som skulle
återvända till sitt residens i Kalmar, gjorde många uppehåll på
vägen för att taga afsked af fränder och vänner samt kommo
först in i december till Vadstena, der hertig Magnus höll
hof. Här hände det, att slottsvakten ett par nätter
varse-blef, att grefve Johan på en stege klef upp till det rum
i tornet, som beboddes af Cecilia. I början ville de ej
angifva förhållandet; men, då besöket förnyades natten till
den 14 december, gjordes anmälan härom till Thure Bjelke,
som synes hafva varit höfvitsman på slottet eller åtminstone
be-fälhafvare för vakten. Denne tillkännagaf förhållandet för
Erik emellan fyra ögon. “I detsamma kom hertig Magnus
till, som önskade, att Bjelke allena skulle gå dertill, om
grefve Johan oftare derinne beslagen vorde.“ Men Bjelke
undanbad sig uppdraget, anhållande att, om det skulle ske,
få Knut Lillie till Sjöholm rned sig, hvilket beviljades (se
Thure Bjelkes bref till konungen d. 20 juni 1560).
Då vakten på tredje natten derefter d. v. s. till d. 17
december åter varseblef, att grefve Johan på . samma sätt
inträngt i Cecilias kammare, lät Erik borttaga stegen, hvarpa
Johan uppklättrat samt befalde, icke Bjelke och Lillie, såsom
det var öfverenskommet, utan Morney, en i svensk tjenst
anstäld fransk adelsman, jemte Clement att begifva sig in
i kammaren. Erik och Magnus voro ej sjelfve med. Hår
funno de utsände Johan och Cecilia.
Om det närmare förloppet härvid finnes två särskilda
berättelser. Den ena af den friesiske historieskrifvaren
Ubbo Emmius, hvars på Latin författade arbete i svensk
öfversättning lyder sålunda beträffande ifrågavarande
händelse (lib. IX pag. 57). “Då Johan och Cecilia vistades
tillsammans vid hennes faders hof, hände, såsom vanligt
sker, att de ofta förtroligt sällskapade med hvarandra
skämtande och skrattande, dock inom gränsen af blygsamhet och
anständighet. Då de sedermera befunno sig på Äadstena
slott, hände* det, att han möjligen eggad af Cecilias
koketteri (forte verborum ludo lacessitus ab ea) samt driften a t
ungdomlig glöd och det oförmodade i situationen tog sig
för att sent en månljus afton, sedan vakterna redan voro
utsatte, i deras åsyn uppklättra på en stege och genom ett
högt beläget fönster, för rolighet och skämt (ludi et joci
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
