Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Om fröken Ellen Keys böcker, af Hilma Angered Strandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
339
— Nästan alla angripare af fröken Keys böcker
repetera antingen själfva upp som försvar mot böckerna hvad
som just i dem står skrifvet — eller ock säga de: Goddag
— yxskaft!
Det kan ingen tro hur nöjsamt det varit att på af stånd,
skild från alla upphettade ansikten och röster, sitta och se
på hela denna kvinnofäjd, synnerligen när den tagit sig
uttryck likt fru Ellen Idströms anfall i tredje häftet af
Nordisk Revy. Ett så äkta fruntimmerssätt att strida, det får
man dock leta efter. Man bombarderar, man trummar på
för att öfverrösta motpartens röst och säkert som något
går man af med segern, ty ingen människa orkar hålla ut
med att resonnera gentemot dylikt skolflicksbjebb, bjebb,
bjebb. Man mins ju från skoltiden: Ett mycket användt
sätt att skoja var att vid hvarje ord från den flicka man
retades med ropa: hi, hu, hej, tills hon utom sig retirerade.
Eru Ellen Idström är den stora, okritiska hopens
leda-rinna, och ingen har gagnat fröken Keys sak så som hon,
mången som varit tveksam inför de frågor den senare brakt
under debatt, har vid läsningen af denna motståndarinnas
genmälen hoppat till den konklusionen, att fröken Key
måste ha rätt!
Gentemot en sådan antagonist talar man inte allvar —
hon svarar med en misstecknad karrikatyr och med
karri-katyrer slåss man ej — man drar på mun, lägger bort och
glömmer dem. Man måste dock vara mänsklig nog att icke
undra på, om blodet kokat, så grundligt som förf, till
Misslyckad kvinnokraft slagits af fröken Keys dräpande penna.
Synnerligen rolig är den senares blixtsnabba vändning af
fru Idströms sätt att affärda alla premisser och argument
som “gamla fraser". Att jorden är rund, och att eld
bränner och att "kvinnan blir mor" —■ det är otvifvelaktigt
gamla ooriginella fraser — men inte sant — vi måste
liksom begagna oss af sådana som premisser ibland?
För all del — fru Idström — detta säger jag efter
fröken Key, jag till och med eftersäger henne! Var nu
snäll emot mig, när jag så här erkänner det!
— Jag har vidrört fru Idström endast för att eklatant
visa, hur berättigad fröken Keys rop på frigörelse gentemot
kvinnorörelsens slentrian är. Denna slentrian som alls ic.ce
törstar efter den äkta frihet, som är hvarje människas rätt,
— utan som blott har lust att förtrycka. Det år den Ellen
Key bekrigar. Tydligare kan icke behofvet af frihet visa
sig än vid fru Idströms — visserligen af personlig ilska
vibrerande men för en stor majoritet betecknande — ord
om att det antagligen är “svaga och outvecklade"
fruntimmer, som fylkat sig kring fröken Keys fana. Må vara att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
