Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Om fröken Ellen Keys böcker, af Hilma Angered Strandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
340
detta ord i en slagen och uppretad kvinnas mun ej har
stor betydelse, men det kräfver dock genom den falska
belysning det kastar öfver fröken Keys böcker att
uppmärksammas.
Hvad som utmärker dessa böckers ilästa motståndare
är någonting demi — — halfhet i uppfattning, halfhet i
omdöme, halfhet i hela åskådningssättet. Blott en och
annan gång har jag sett dem träffa det, som skulle bemötas.
Vid andra tillfällen såsom just i Gr edos i Revyn samtidigt
införda bit sammanfaller allt hvad de åberopa, gent emot
fröken Keys uttalanden — precist med hvad dessa
uttalanden gått ut på. Credo säger: Kvinnans insats i kulturen,
i lifvet är lika betydelsefull, lika stor som mannens,
hvar-för då säga att den är underordnad’.
Hvad detta “hvarför“ tjänar till, förstår jag ej. Ty
det centrala i fröken Keys bok är just detta: Kvinnans
insats är af fullt ut lika djup betydelse som mannens, när.
hon, i hvad hon än gör, är sin egendomliga natur trogen,
— och det är denna insats, hvars djupa innebörd hon icke
fattat, och som kan fördjupas, böjas, riktas (af “göra rik“!)
i oändlighet men aldrig utan att minskas som lifsvärde,
utplånas till sin väsensart. Och i ju högre grad kvinnan
bringar den insats hon ger i harmoni med sig själf, ju
betydligare blir hon. En sats som fröken Key illustrerar
med våra betydande kvinnonamn.
(Och som Credo negativt illustrerar med att draga fram
t. ex. drottning* Kristina. Kan man tänka något mer
misslyckad! genus femininum, med karlsjäl! Hvart hann hon,
hvad var hon, hvad gaf hon?)
Det är detta abstrakta påstående fröken Key frambär
nästan till konkretion genom sin djupa, psykologiska blick
och sin djupa logik — icke den logik som slugt granskar
alla sina i elden förda trupper och tar af och lägger till
för att få det hela att gå ihop •— utan den geniets, den
intuitionens logik, som växer inifrån, organisk och hel, och
som verkar öfvertygande, emedan den har sin rot i det
lef-vande medvetandets lagar.
En af dessa lagar är beklagligen, att kvinnan föder
barnen till världen. Och en annan har det sedan världens
skapelse synts tänkaren vara, att detta lika nödvändigtvis
psykiskt skiljer könen åt. Ty att mänskligheten har två
mycket naturliga och okonstlade halfvor, som heter kön,
det kanske t. o. m. fru Idström medger?
Och den idén att detta förhållande medför vissa psykiska
förhållanden, den är kanske inte häller så alldeles säkert
affärdad med några slängar af raspande fruntimmerspennor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
