Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Paul Verlaine, af H. Wilhelmsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
345
Han liar varit den allra starkast vibrerande
exponenten för sensiti vismen, sensualiteten, sensationerna, för
alla dessa vikande och vaga begrepp, som kunna
sammanföras under vårt ord “känsla", ehuru detta ord knappast
lemnar härledningar med så skiftande innebörd som de nyss
anförda. Och Verlaine har härmed och i hela sin
personlighet varit en stark protest mot den nyss föregående
tidsriktningen, — naturalismen eller realismen —, hvars dag
var liden och som skulle falla.
Vi veta alla om utvecklingens böljgång; hur den idé
eller nyans af en idé, som under ena tidehvarfvet rider
högt på smakvågens topp, i det andra saknar tolkare och
hyllas blott af få. Vi veta alla, att från den tid, då
människoanden fick råd att sträfva för annat än brödet för
dagen, måste med naturnödvändighet uppstå en strid
mellan tvenne krafter, mellan det nyktra, klart, men kort
seende. förståndet och grubblet, som vill loda själens djup
och tolka de mystiska förnimmelser, hvilka äro mäktiga,,
men så flytande, att de vika för greppet. Under första
seklerna af vår tideräkning stredo teologi och filosofi, men
sedan trädde äfven den sköna litteraturen in på
vädjoba-i|an. Det är således gifvet, att lika litet som Frankrike
saknat representanter för det klara och sunda förnuftet,
som tager lifvet sådant det ter sig och resonnerar med
föreliggande fakta, lika litet har det saknat dem, som varit
trötta och leda åt allt, som lidit af själens melankoli och
af dess strider. Och bland dessa Verlaines föregångare stå
i allra närmaste led Alfred de Musset och Charles
Baude-laire, hvilken man ofta hör benämnas “dekadenternas fader".
Jemte honom betecknas som andlig testamentsgifvare åt
de unga Edgar Poe, amerikanen med den väldiga
fantasien. Med Poe känna de sig besläktade, när han manar
fram för dem fantastiska, aldrig sedda landskap och syner
som isa blodet. Och det moderna lifvet har gifvit dem
den öfvermättnad och den leda vid sig själfva, som
“medvetandet om all synd" och besittningen af all kultur
gif-ver. Verlaine säger: “Batylle, du slutat har att le. Ack,
allt är tömdt; allt är tomt! Vi intet mera ha att säga".
Det är just detta drag, som framkallat namnet dekadenter,
från hvilket namn sediga, lugna, lyckosamma borgare vända
sig bort med någon afsmak. Men är det väl stor skillnad
mellan Jobs skri: Hvi är ljus gifvet åt de arma och lif
åt bedröfvade hjärtan? och Verlaines: "‘Suis-je ne trop tö t
trop tard?––Qidest-ce que je fais dans. ee monde? —
O vous, tous, ma peine est profonde: — (Ar jag född för
tidigt, för sent? Hvad gör jag väl här i verlden? O, ve-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
