Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Osäkra tider, af Hjalmar Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
380
Ösäkra tider.
Johannes Jørgensen har under detta årtionde varit ett
af det unga Danmarks mera bemärkta namn. Detta af
flera skäl. För det första är han en rätt vacker talang;
han började som en skicklig och smakfull stil virtuos ur J.
P. Jacobsens skola, och något annat har han egentligen
icke heller senare utvecklat sig till, hvad formen beträffar;,
men han har likväl haft en fin instinkt för nödvändigheten
af att icke blifva efter och också mycket riktigt lyckats
vinna ett visst renommé för att ständigt stå på spetsen af
det moderna. Någon afsiktlig modellitteratör har han väl
icke därför Varit. Då en landtbo ser en herre på modet,
tror han gerna, att denne bär den nyaste hattmodellen
uteslutande därför att den är den nyaste, och att han bär den
på trots mot allt sundt förnuft, oaktadt han vet, att den är
löjlig. Men det förhåller sig icke så: en herre på modet
bär alltid sin nya hatt af verklig öfvertygelse. Då han
första gången ser den nya modellen i hattmakarens fönster,
stannar han betagen: inom mindre än en minut har han
förstått, att just den formen på hatt är den enda rätta, den
enda användbara, och att alla andra former äro absolut
löjeväckande; och därefter går han in och köper den. —
För det andra har Danmark under det nya skedet — det
som följt efter realismen — icke frambrakt någon
diktareindividualitet af den rang, att den kunnat ställa de mindre
talangerna i skuggan. Det är då naturligt, att man har
velat taga vara på hvad som fanns och däraf göra det
mesta möjliga. För det tredje slutligen är Jörgensen i
rätt hög grad typisk för den generation han tillhör — en
generation, som på kort tid har hunnit med att inleda och
åter bryta liaisonef med ett otroligt antal
världsåskådningar, och om hvilken man skulle kunna säga, att den på det
filosofiska området varit nästan lika flyktig som den vackra
madame Eletta af Verona på det erotiska, en dam om
hvilken Anafole France berättar, att hon redan vid unga år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
