Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 5
- Litteraturbref, af Mary Ekeblad (Juvenalis’ satirer, Tor Hedbergs, Axel Lundegårds, Martin Landahls och Lotten von Kræmers dikter, anmälda)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
384
moralist är Jörgen originellare, Juvenalis lättfattligare och
mera konventionell; han fick också under medeltiden
tillnamnet “ethicus“, hvilket Jörgen aldrig kommer att få.
Den svenska öfversättningens versifikation är tämligen
knagglig, dock finnas ställen som höja sig öfver
omgifnin-gen. Särskildt är den berömda passagen om Messalina (i
sjette satiren) återgifven med en viss brio.
*
Tor Hedberg, af kategorien skalder som man kritiserar,
har nu efter ett långt och värderadt författarskap på prosa
för första gången gifvit ut en diktsamling och en mycket
vacker sådan. Den har blifvit en bland hans „bästa böcker;
det bör också en diktsamling af en prosaist vara för att
äga sitt raison d’ètre. Då en prosaist ger ut ett häfte
dikter, samlar han gärna däri som i en stark essence det
väsentligaste, ja äfven det skyggaste och svårtillgängligaste
af alla de tankeströmmar och alla de stämningsfåror, som
under årens vexlingar hunnit korsa hans själ, och af hvilka
man i hans prosadiktning oftast blott finner spridda och
af tiden halft igensopade spår. Prosan skall fylla så många
ark papper, och det är icke lätt att fylla dem utan att taga
till hjälp det tillfälliga, flyktiga, periferiska. I en dikt kan
sedan författaren hvila ut vid det, som sysselsätter honom
djupast.
Det är på den vägen, förefaller det mig, som Tor
Hedbergs dikter ha blifvit till. De utgöra tillsammans en
di-stinguerad bok snarare än en bländande och bestickande.
De äga en inre individualitet, som är själfull och
egenartad; men formen verkar stundom något allmänt. Vid sidan
af starkt personligt formade dikter finner man andra,
hvilkas fras brister i pregnans; dikter, hvilka, om de af en
slump hade kommit att gå 0signerade till eftervärlden, icke
hade varit lätta att rubricera annat än som god svensk
nittiotalspoesi i allmänhet. Totalintrycket är i alla
händelser både starkt och sympatiskt. “Joconda“, “Melancolia“,
“Tanken“ — och många andra — äro dikter, som alla hafva
något att säga och som säga det så att det dröjer kvar.
* *
“Du — aldrig — handlat — illa!
Och — du var — alltid — kärlig
Du är — min ålders tröst;
Ty — du är god — och ärlig!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 20:08:20 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nordrevy/1896/0390.html
