Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Litteraturbref, af Mary Ekeblad (Juvenalis’ satirer, Tor Hedbergs, Axel Lundegårds, Martin Landahls och Lotten von Kræmers dikter, anmälda)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
385
Det är gamle kung Gösta, som här, tydligen besvärad
af höggradig astma, i ett litet tal till hertig Magnus ger
luft åt sin som bekant synnerligen platoniska beundran för
ärligheten, därvid sannolikt med vemod tänkande tillbaka
på sin ungdoms Sturm- und Drangdagar, då han en gång
— före den officiella kyrkoreduktionen! — privatstal en kista
med silfver från munkarne i Mariefred. Hvilka möjligen i
sin tur skulle ha haft svårt att redogöra för ärliga
åtkomsten.
De vackra verserna återfinnas i ingångsspalmen till
“Dikter“ af Axel Lundegård, af kategorien n:r 3 eller
skalder som man skojar med — en liten smula. Största delen
■af dessa dikter ha förut varit tryckta i den omtyckte
författarens romaner, jag har alltså troligen läst dem en eller
annan gång och beklagar innerligt, att jag af trägna
göro-mål varit förhindrad att nu läsa om dem. Det är alltså de
få nya dikterna jag här har att hålla mig till. Den törsta
och längsta af dem handlar, som sagdt, om den ädle men
sinnesrubbade hertig Magnus; i likhet med den stackars
hertigen själf är denna dikt på en gång ädel och präglad
af ett stilla vanvett, hvilket ju är psykologiskt riktigt.
Därtill kommer att liksom salig hertigen, innan han miste
vettet, var en smula suddig och betydligt vidlyftig, så är
också detta vackra poem dessvärre rätt suddigt i rytm och
frasering, och dessutom vidlyftigt. Så att paralellen är
alltså komplett. — De andra dikterna äro också mycket
vackra.
Nästa kolly: Nya Dikter af Martin Lundahl, en
myc-ket produktiv skald i Upsala, hvilken i kraft af ungdom
— alltid en löftesrik egenskap — och tydlig begåfning torde
böra placeras i kategorien n:r 2, men som, därest han i
nästa dikthäfte framhärdar i att så ogeneradt som här
stundom sker attrapera än Levertin, än Fröding, ofelbart
kommer att åka ner i trean. Med Levertins kalf plöjes
nämligen något för oförskräckt i Dödens färd och åtskilliga
andra dikter, med Frödings i Vallpojken (“Det ljuder ett
dragspel bprtföreåt, det låter som dans bort i backen“)
— i En solskensdag m. fl. Sådana svagheter äro
mänskliga, men oförsiktiga. Mången diktare med berömdt namn
har helt säkert i sin ungdom skrifvit ned en mängd dylika
imitationer; men genom att trycka dem gifver den
begynnande poeten en allt för billig avance åt de många
vedersakare han alltid på förhand har i egenskap af ny onödig
konkurrent.
25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
