Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Ur dagboken, politiska stämningar och intryck, af Kurt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
394
tiken beträffar är ej häller värdt att orda allt för mycket
därom. Ty det har just icke varit i praktiken, som något
farligare programslafveri förefunnits; nej olyckan är att
man nöjt sig med ett munnens bekännande och ofta faktiskt
inte ens det och sedan brytt sig föga om att efterse i
hvilket förhållande teori och praxis, lofven och hållen stått
till hvarandra.
Det är naturligtvis mångahanda orsaker, som bidragit
till att det liberala partiets positioner icke äro
fördelaktigare än de för närvarande äro. Men jag tror icke, att det
är ett för mycket eller ett för litet af radikalism eller
mo-deration, som förnämligast medvärkat därtill, utan det att
hvad den eller den liberala riksdagsmannen eller
tidningen — och den stora liberala hufvudstadsprässen
åtminstone har i detta afseende åtskilligt på sitt samvete —
skolat vara, det må nu ha varit liberal,
moderat-liberal-radikal, har den icke varit fast, handlingskraftigt och
konsekvent, och därigenom har den icke häller kunnat
för-värfva sig och partiet hos meningsfränder och motståndare
den respekt, som alltid utgör en styrka.
Falurepresen-tanten A. O. Vahlin sade vid urtiman några ganska sanna
ord, som förtjäna att anföras och beaktas äfven i
förevarande fråga.
»Vi äro en osäker och ännu åtminstone en oöfvad kontingent i politisk
strid, vi städernas frisinnade representanter; vi ha ännu icke lärt att klart
och bestämdt fixera något af våra folkvänliga synsmål som vägbrytande
— och vi hafva icke heller lyckats förverkliga något enda af dem. Så
många af oss äro de fromma önskningarnas män, och här, mer än annars
i världen, gäller, att man gör sig sjelf, sin egen sak och äfven
fäderneslandets en dålig tjänst genom att blott välvilligt önska.
Denna välvilja frestar lätt att börja lära en opportunistisk slutkonst,
som utan svårighet löser plikt från rätt med hänsyn till en klass’
intressen, men i alldeles samma sak binder dem oskiljaktigt samman, med
hänsyn till en annan klass — den förra här orepresenterad, den senare den
starkast representerade af alla.
Hade man icke så väl känt vår svaghet, utan varit förvissad, att vi
intill siste man, liksom landtmännen, skolat med fasthet häfda vårt
förnämsta synsmål, att vi varit obevekliga och oböjliga, tills man,
tillmötesgått äfven våra fordringar, då vore vi helt säkert lika långt komna som
nu i föreliggande fråga, men på en bättre, en lyckligare väg: på
rättvisans och framåtskridandets, icke som nu på orättens och reaktionens.»
Den nuvarande politiska liberalismen är ju en
parti-uniform för den högre bourgeoisien och medelklassen öch i
följd däraf har ock liberalismen hos de flesta endast blifvit
en teori, för hvars omsättande i verkligheten vederbörande
ej vilja möda sig eller uträtta något särdeles. De ärliga
liberalerna ha, säger den förut citerade artikeln, fått tjäna
till paradhästar för att låta folk glömma bort tarfligheten
.af den kälkborgarkärra som de måste släpa på, samt vinna
menige mans röster åt bourgeoisien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
