Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Ur dagboken, politiska stämningar och intryck, af Kurt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
393
det på spiken. Det första är ur en artikel om
“liberalismen och deras framtid“, som från en utländsk tidskrift
finnes införd i N. K. h. 19 — 20 förra årgången, det andra
ur Karlstadstidningen:
»Äfven socialdemokratien torde*, om den komme till väldet, komma
att föra det mest trångbröstade regemente man kan tänka sig, men det
oaktadt är den för närvarande en naturlig bundsförvandt till de ännu
befintliga enstaka verkligt liberale och bör därför af dem understödjas. Ty
som ett undertryckt parti är den tvungen att fordra frihet för alla, och
den är för närvarande det enda stora politiska oppositionsparti, som
allvarligt framhåller denna fordran.»
Och med anledning af O D:s påstående om det
oförlåtliga samarbetet med socialisterna, “i grunden de
frisinnades argaste motståndare och en skräck och en styggelse
för landtbefolkningen", säger Karlstadstidningen:
Förra delen af detta påstående är ren Manchesterdogmatism, och det
liberala parti, som envisas att fasthålla den, skall därigenom förr eller
senare förlora marken under fotterna. Ty framtidens stora spörsmål är i
alla fall det sociala och genom att lägga tyngdpunkten på detta har
socialismen vunnit sin vida terräng i alla land och efter hand fört in fragment
af sitt åskådningssätt i det allmänna medvetandet. Statens och kommunens,
alltmer anlitade bistånd för de sociala missförhållandenas rättande, alltifrån
Bismarcks arbetarlagar ända ned till baden för Stockholms folkskolor, det
är ingenting annat än partiel praktisk socialism. Ännu har väl socialismen
på de flesta ställen åtskilligt kvar af ungdomsöfverdrift och ungdomsokynne.
Men den lär af erfarenheten med hvar dag. Och den dag kan komma,
då samarbetet mellan den och den frisinnade delen af allmogeklassen kan
gå bättre för sig än någon f. närv. tror. Förebud därtill saknas inte redan
nu och i samma mån som uppfattningen klarnar och fördomarne skingras
i ömse sidor, skola båda finna sig ha mera gemensamt än de nu ana.
Politiken är visserligen, som Ö. D. betonat i främsta rummet en
räkning med realiteter, men den får allt ta med äfven framtidsmöjligheterna;
i annat fall blir det lätt en »realpolitik» af det slag, hvars afskräckande
spår i dessa dagar inte ens behöfva påpekas.»
Nämda tidning Ö. D. som i iyra särskilda artiklar å
sam-m anlagd t, 7, 8 spalter skärskådar och resonnerar om de liberale
och valen, har h varjehanda sant och träffande att förkunna,
men också ett och annat, som icke torde- ha så stora skäl
för sig. Att de liberales “stora taktiska generalfaute" skulle
vara otillräcklig ackommodation efter landsbygdens behot och
önskningar, det tror icke den som sett riksdagspolitiken
och herrar riksdagsmän på litet närmare håll än Ö. D:s
artikelförfattare. Lika obenägen är man ock att vilja
förklara “städernas vingklippning" såsom närmast framkallad
af någon inom andra kammaren befintlig fruktan för
stads-radikalismen. Och hvad de liberales programslafveri i pr ak -
* Liksom demokratien, »som ingalunda är nödvändigt och af naturen
liberal, fast mera, då den i verkligheten herskar under ledning af krämare
eller bönder, nu* för tiden ofta illiberal. Ty menige man letver under små
förhållanden och därför blir hans synkrets och hans hjärta trängt. Så
paradoxt det än kan låta, är den äkta liberalismen en aristokratisk planta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
