Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Cecilia Vasa, af J. Kreüger. III—IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
416
Huru länge Cecilia vistades i Antverpen är obekant,,
men genom hennes sons Edvards år 1600 inträffade död
undergick hennes ställning en väsentlig förändring, som
föranledde hennes återvändande till Rodemachern,
flyttningen må hafva skett från Antverpen eller någon annan
vistelseort. Sonsonen Herman Fortunatus, som först 1627
trädde i gifte med Antonia af Hohenzollern Hechingen,.
synes i början varit farmodern välbevågen, men efter några
års tid hade hon, åtminstone efter eget påstående, mycken
svårighet att utfå sitt underhåll. Hon vände sig då 1610
till kejsar Mathias, som befalde erkehertig Albert att bistå
Cecilia, “vår kära moster“, så att hon i sin högupplefda
ålder “måtte få tillgodonjuta det under Alberts
styrelsebelägna enkeherskap, hvarpå hon eger sin aflidne mans
förskrifning“ (se Den skönaste Vasadottern efter
anteckningar af H. W.). Härpå erhöll hon erkehertigens
resolution. Men denna verkstäldes ej, utan hennes förmåner
för-höllos henne af guvernören i Luxemburg. Emellertid hade
hon sitt uppehälle på Rodemachern hos sonsonen och
be-höfde ej lida nöd. Men lifvet der var ej i Cecilias smak.
Det var. af denna anledning kanske lika mycket som för
att lagligen protestera mot sin behandling, som hon på
mycket gamla dagar d. 11 ang. 1618 — hon var då 78 år
— flydde från Rodemachern. I ett i riksarkivet förvaradt
bref berättar Cecilia om denna sin resa, huru hennes vagn
på vägen blef omringad af en hop bönder, som anförde af
amtmannen från Rodemachern och försedde med skjutvapen
sökte hindra henne att komma fram, samt huru hon då
fann sig och hoppade ur vagnen samt skyndsamt begaf sig
in på det alldeles vid vägen belägna Lothringska området,
der hon var i säkerhet. Här uppnådde hon snart en by,
hvarest hon efter något uppehåll erhöll skjuts, som förde
henne till Trier, der hon genom notarius publicus lät
upptaga förhör och uppsätta en klagoskrift. Af två i
riksarkivet förvarade bref af d. 18 juli 1618, det ena till
pfalz-grefven Johan Casimir och det andra till dennes gemål
Cecilias brorsdotter och Carl IX:s dotter Catharina, ser man
dels till hvilken sagde klagoskrift var stäld, dels hvad och
hvilka personer den angick, dels i hvad ställning Cecilia
befann sig.
I brefvet till pfalzgrefven, som hon benämner
“Schwa-ger“, förmäler Cecilia sig ej vilja nu återupprepa hvad hon
i ett föregående bref berättat om allt hvad hon lidit genom
den markgrefliga superintendenten Burlaymonte och hans
underordnade tjenstemän såväl i afseende på bostad vid
Rodemachern som furstlig alimentation. Hon ville nu endast
tillkännagitva, att hon ämnade hos erkehertig Albert, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
