Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Cecilia Vasa, af J. Kreüger. III—IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4i7
hade sitt residens i Brüssel föra klagan såväl emot de
nämnde som guvernören i Luxemburg, hvilken underlåtit
att verkställa erkehertigens resolution. Hon vore betänkt
att i sådant afseende sända ett bud till honom, men hon
saknade till dato medel för bestridande af kostnaden för en
så lång resa. Hon hade nu den tillförsigt till pfalzgrefven,
att han räckte henne en hjälpsam hand till en sådan resa
och skrefve till hertigarne af Brabant och Lothringen.
Hon vädjade till minnet af sin store fader. Eljest visste
hon ej någon utväg att komma ifrån den betryckta
belägenhet, hvari hon befann sig, liksom hon hoppades, att det
skulle vara hennes blodsförvandt en “solatium" att komma en
af olyckan tryckt anförvan dt till hjelp.
Nog måtte hennes betryck varit stort, då hon, som
väl ej alldeles förlorat minnet af forna tider, kunde
nedlåta sig till ett sådant språk. Johan Casimir och hans
gemål rådde Cecilia till christligt tålamod men kunde ej hjelpa.
Huru Cecilia, som saknade medel att sända ett bud
till erkehertig Albert med sin klagoskrift, fick medel att till
Johan Casimir aöärda en adelsman, som från systersonen
Johan Gustaf af Weldenz (Annas son) öfvergått i hennes
tjenst, är något oförklarligt, hksom sjelfva det förhållandet
att hon hade råd att hafva en sådan person i sin tjenst.
Möjligen hade denne redan gått ur Cecilias tjenst och af
hjelpsamhet på egen bekostnad åtagit sig färden till Johan
Casimir men ej varit lämplig att föra Cecilias talan hos
erkehertigen.
Obekant är ej allenast, huruvida Cecilia fick sin klagan
framförd till honom utan äfven, huru länge hon stannade
i Trier och på hvad sätt hon sig uppehöll under sin öfriga
lifstid.
Hvad man vet är, att hon lefde ännu nio år och slutade
sina dagar 1627 i Brüssel i den höga åldern af åttiosju år.
Det låter ej alldeles osannolikt, att hon kommit dit
med hjelp af erkehertigen och genom hans inflytande fått
något understöd från katolsk sida. Att kejsar Mathias ej
var henne obevågen, hafva vi redan sett. Han afled
visserligen 1619, ett år efter Cecilias uppträdande i Trier, men
hade under den tiden varit i tillfälle att hjelpa henne.
Hans efterträdare Ferdinand II hade visserligen ej samma
anledning som Mathias att gifva Cecilia namnet “Kära
Moster“; men då han var ifrig katolik, borde den
protestantiske Gustaf I:s till katolismen öfvergångna dotter varit
ett värdigt föremål för hans nåd, ifall den anlitats.
Huru än Cecilias lefnadsomständigheter varit under
hennes sista år, burgna eller torftliga, ett sorgligt lif måtte
hon hafva fört. Man och barn voro alla längesedan döda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
