Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Hvad forntiden lär oss, af F. Max Müller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
420
Hvad forntiden lär oss.
Det finnes för närvarande en stark strömning, som anser att
undervisningen vid Storbritanniens båda gamla universitet numera
är föråldrad och af ingen nytta i den våldsamma existenskampen.
Man klargör för oss universitetslärare, att vi undervisa i döda språk,
i döda litteraturer, i död filosofi — som om det öfver hufvud
kan finnas något sådant som ett dödt språk, en död litteratur, en
död filosofi. Är då grekiskan t. ex. ett dödt språk? Det
fort-lefver icke endast i den talade nygrekiskan, utan den löper äfven
likt eld genom allt europeiskt tal. Äro Homeros, Æschylos och
Sofokles döda skalder? De fortlefva hos Milton, Racine och Goethe,
och jag bestrider, att någon skall kunna fatta och njuta äfven af
så moderna skalder som Tennyson eller Browning, utan att i skolan
eller vid universitetet ha inhämtat dessa gamla klassicis språk och
tankar. Är då Platon en död filosof? Det är otänkbart, att bå
eller tre filosofer skulle kunna vara samlade, utan att Platon vore
midt ibland dem. Jag skulle snarare vilja påstå, att alla lefvande
språk, alla lefvande litteraturer, all lefvande filosofi skulle vara döda,
om man afskure de historiska trådar, medelst hvilka de hänga fast
vid sin gamla jord. Hvad är latinet annat än franskans, italienskans,
och spanskans hjärteblod? Franskan kan man väl kalla för ett
gammalt hopskrumpet språk, men icke latinet. Comtes filosofi kan
betecknas som förbrukad, men icke Aristoteles’. Hos våra moderna
romaner, som skjuta upp som svampar, kan man upptäcka spår
till degeneration, men icke hos de friska lifsvaima idyllerna om
Nausikaa och Penelope.
Man må icke missförstå mig. Jag önskar icke, att alla
människor skola bli klassiska filologer eller forskare i gamla tiden, men
enligt min åsigt är det all universitetsundervisnings plikt att aldrig
förlora sambandet med forntiden. För mig synes allt vetandes,
högsta mål vara att söka förstå hvad som är, därigenom att man
utforskar huru det blifvit hvad det är. Det synes mig vara
historiens verkliga betydelse och det slags vetande, som skolor och
universitet äro kallade att vårda och bibringa. Och enligt min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
