Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Hvad forntiden lär oss, af F. Max Müller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
429
och i aflägsna länder och i sä aflägsna tider, att knappt en
tidräkning förmår nå det. Vi kunna säga om språket: vi äro hvad vi
varit. I språket är allt, som är nytt, gammalt, och allt, som är
gammalt, är nytt. Det är en verklig utveckling, en verklig
historisk kontinuitet. Enhvar som känner sitt språk och allt hvad det
innesluter står på en grund af tidsåldrar. Han känner det förflutna
under sina fotter; han känner sig hemma i tankens värld, känner
sig som en trogen medborgare i den äldsta och största fristat.
Denna historiska kunskap om språket och icke endast om
språket, utan ock om allt som kommit till oss genom oafbrutet
öfver-lemnande från far till son, den kunskapen borde enligt min
öfvertygelse-våra universitet och skolor söka hålla vid lif. De borde uppfylla
hvarje generation med historisk anda. Liksom vi följa en väldig
ström från dal till dal, anteckna dess tillflöden och observera dess
rörelser, till dess vi nå dess källa eller åtminstone den vattenskilnad,
där dess källor upprinna.: likaså har den historiska skalan att följa
hvarje ström af mensklig kunskap från århundrade till århundrade,,
om möjligt ända tillbaka till dess källa — eller åtminstone i alla
fall så långt som bevarade uppteckningar från forntiden tillåta.
Allt vetandes verkliga intresse ligger i dess växande. Det är just,
den förflutna tidens missgrepp, som utgöra den säkra grundval på
hvilken nutidens sanna kunskap grundar sig. Vore en matematiker,,
som icke hade studerat sin Euklides, öfver hufvud en matematiker?
Vore en astronom, som icke känner det ptolemæiska systemet i
astronomien och icke arbetat sig igenom dess villfarelse till
Koper-nikus’ riktiga åsigter, på det hela taget en astronom? Vore en
filosof, som aldrig disputerat med Plato och Aristoteles på det hela
taget en filosof? Vore en jurist, som aldrig hört talas om den
romerska rätten ens en jurist? Det fins endast en nyckel till
nutiden och den få vi af det förflutna. Det fins endast en väg tilL
begripandet af människoandens oaflåtliga tillväxt och att fast gripa
hvad som uppnås på ett kunskapsområde, och denna väg är att
andäktigt lyssna till den historiska utvecklingen.
Helt visst kommer det nu att heta: för allt det där är ingen
tid öfrig i vårt moderna lifs oro och brådska. Det fins så många
saker att lära, att den som studerar måste nöja sig med resultaten,
utan att bekymra sig om huru dessa resultat vunnits genom deras
arbete som gått före oss. Det vore i själfva verket detsamma som
att säga: vår moderna undervisning har att inskränka sig till ytan
och hålla sig på afstånd från hvad som ligger därunder. Vetande
måste det vara som tappats på flaskor och väl korkats, för att
det skall visa sig nyttigt och användbart på det öppna torget. Min
erfarenhet talar ett motsatt språk. Dèt på flaskor tappade vetandet,
som man förvärfvar genom studiet af handböcker eller får inpluggadt i
sig, är framför allt egnadt att dela afplockade blommors öde. Under
en’enda afton är det glänsande och vackert, men det vissnar och
lämnar intet efter sig. Det enda vetande, som är värdt att ega,.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
