Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Benjamin Kidd och hans engelska kritiker, af G. F. Steffen - I. Arbeten af Jane Gernandt-Claine, K. E. Forsslund, Harold Gote, E. Idström., Märta Bolle, Mark Stern, Alma Cleve, Margareta, Aug. Lindholm, anmälda af Gil Blas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
437
enda formen af social utveckling, icke ens den enda formen
af “naturligt urval“ i samhällsutvecklingen. De framhålla
(ehuru ej med samma pessimistiska blick som Rydberg),
att kampen för tillvaron mellan de små och stora sociala
organisationerna, ja, mellan nationerna och raserna, är en
form af naturligt urval, i hvilken “den bäst utrustade" är
just den invärtes bäst, sundast, förnuftigast reglerade och
organiserade gruppen, nationen eller rasen. Hr Kidds
äfven-tyrliga biologiska spekulationer om lifvet såsom en
urart-ningsprincip, hvilken genom det naturliga urvalet
förvandlas till sin egen motsats (d. v. s. till hvad vanliga
människor mena med lifvet), finner i professor Karl Pearson en
skarpsinnig och skoningslös kritiker. Allt som kallar sig
“evolutionism", är icke vetenskap — allra minst ett sådant
okritiskt, ologiskt dogmatiserande som hr Kidds
“evolutionism". Hvarje gruppering af förmodade orsaker till
organismernas fortskridande förändring är icke en
vetenskaplig “utvecklingsteori’4. Argumentets vetenskapliga värde
beror på, att de förmodade förändringsorsakerna
underkastas en genomträngande kritik och att de ordnas enligt
den strängaste logiks fordringar (ja, att deras kvantitativa
afhängighetsförhållanden och rangordning analyseras) samt
att resultatet slutligen framställes så litet dogmatiskt som
möjligt. Enligt detta kriterium måste hr Kidds försök att uppställa
“en hittills oformulerad naturlag för den mänskliga
utvecklingen" (hr K:s artikel om sina kritiker i Nineteenth
Century, feb. 1895) anses sakna allt vetenskapligt värde.
När hr Kidd i sitt slutkapital (s. 289 och 290 i den eng.
uppl.) högtidligt förklarar, att “vi måste förkasta, såsom
oförenlig med utvecklingsläran“ (“the teaching of
evolutio-nary science“!), de engelska moralfilosofernas lära, att det
finns en “rationell sanktion“ för individens sociala plikter och
att individens lifsintresse delvis är och mer och mer tenderar
att blifva identiskt med “den sociala organismens44
intressen — då är det i sanning svårt att länge hålla sig för att
le. Har hr Kidd analyserat det underliga begreppet “social
organism?" Nej! Visar han något det minsta medvetande
om den lika märkliga som själfklara sanningen, att “social
organism44 och “den sociala organismens intressen “ äro
absolut meningslösa fraser, om de ej äro rena omslcrifningar
för begrepp, hvilka äro hemtade just ur individens
psykologi och ur våra spekulationer eller aningar om individens
utvecklingsmöjligheter och högsta utvecklingsmål? Hr Kidd
sysslar ej med individen; för honom är samhället en
“organism44, som rusar åstad i sin “utveckling44 på ett för alla
individer meningslöst (“ super-rationaU !) sätt och med uppoffring
af många eller de flesta individers högsta lifsintressen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
