Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dialog, af Cajus - I. Arbeten af Jane Gernandt-Claine, K. E. Forsslund, Harold Gote, E. Idström., Märta Bolle, Mark Stern, Alma Cleve, Margareta, Aug. Lindholm, anmälda af Gil Blas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
440
Därför kände jag ett behof att tvaga mig och kläda mig fin och.
gå ut och föra ett tyst amatör-intelligent samtal med mig själf..
Så kom jag att gå på Vasan och se på Tanquerays andra hustru..
Paul. Nå?
Erik. Jo, jag hade alldeles omåttligt roligt.
Paul. Roligt ?
Erik. Som du säger. Bredvid mig satt en hederlig
småborgarfamilj. Herrn och frun och en liten femårs tös i knät. Han
såg ut ungefär som en slags mindre kryddkrämare.
Paul. På Tanquerays andra hustru?
Erik. Ja. De snälla människorna firade tydligen någon
bemärkelsedag; de hade föresatt sig att ha roligt, därför hade do
slagit sig lösa, gått på spektaklet och tagit lillan med sig. Och
roligt hade de. De uppfattade hela pjesen som ett lustspel,
grinade som solvargar åt de mest patetiska ställena, trampade
hvar-andra på foten och småfnissade så fort de kunde vädra något
oanständigt och voro alldeles utom sig af munterhet öfver den fulle
lorden. Det var bara slutscenen — inom parentes det enda
verkligt talangfullt gjorda stället i hela stycket -— som de ej lyckades
ge en komisk tydning, men det generade dem inte, de hade haft
nog gladt förut.
Paul. Nå, men hvad tyckte du själf?
Eiik. Kära du, kan man tycka något om våra teatrar? De
arbeta ju ganska aktningsvärdt, men de måste ju spela för den
stora hopen, ej för oss, få verkliga finsmakare.
Paul. Snobb!
Erik. Ja för all del. det vet jag, säg värre saker. Jag
vidhåller ändå hvad jag sagt, Har du inte sett hur de vårdslösa
detaljerna? Och det är ju ändå af detaljerna som helhetsintrycket,
beror.
Paul. Ge mig ett exempel.
Erik. Gärna. — Har du sett en enda dramatisk författare
eller en enda regissör, som ger en treakten dess värde? Det
tycker du förstås är en bagatell, men jag håller på att det inte är
så. Entreakten, som rätt använd förtager verkan af
godtköpseffek–ten och som fördjupar, fixerar intrycket af äkta patos, af en sann
situation, dessa entreakter, som i ett drama äro af samma vikt
som pauserna i musiken, de måste behandlas med den finaste
pietet. Ett rent barbari är att »fylla ut» dem med musik, när ej.
denna med nödvändighet fordras af situationen; entreakterna skola
ej fyllas ut, de ingå som organiska element i dramats byggnad.
Om. jag en gång skrifver ett drama, kommer jag att på minuterna
föreskrifva hur långa entreakterna skola vara.
Pazd. Men det är ju omöjligt att fordra detta i allmänhet..
Då måste ju hvarje dramatisk författare vara skarp psykolog?
Erik. O Polonius, skal! han inte vara det ändå? — — —
Paul. Det är verkligen något i hvad du säger, och när jag:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
