Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Konstutställningen i Göteborg, af Anna Törnström - I. Arbeten af Jane Gernandt-Claine, K. E. Forsslund, Harold Gote, E. Idström., Märta Bolle, Mark Stern, Alma Cleve, Margareta, Aug. Lindholm, anmälda af Gil Blas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
446
stä som hvita nattliga spöken och skrämma i mörkret, —
jag skulle endast önska, att dessa spöken varit mindre
magra —. Porträttet af Tor Aulin är af träffande likhet med
känsligt uppfattade händer, men det af Per Ekström är mindre
bra; åtminstone är »den evigt unge» målaren gjord tjugu år
äldre, än han ser ut den dag, som i dag är.
Gerhard Munthe berättar ett par af sina äfventyr denna
gång skurna i trä, och fru Agnes Slott-Möller en dansk
folkvisa och en spökhistoria, båda infattade i fullt stilenliga
ramar.
Holmboe har sin egendomligt vackra »Skärgårdsfyr», som
man känner igen från den norska tidningen Julafton, där den
är synnerligen väl reproducerad.
Utom tvänne präktiga porträttstudier till sin stora
börs-tafla är Kröyer ej lycklig på denna utställning.
»Fiskekutt-rarne gå till segels» är rätt hård och tråkig.
Likaså har man sett bättre at Gustaf Ankarcrona, det
är något kallt och precist i penselföringen, om än färgen är
vacker.
Af Wallander lägger man särskildt märke till »Nymf».
Färgdiktens sensuella, men ändock kalla tycke synes mig bra
träffadt.
Acke Andersson har en skärm i ljusa färger med
sommarnattens alla fagra väsen, som tilldrager sig
uppmärksamheten. Panneauerna falla däremot ej så mycket i smaken.
En af de unge, som inger de största förhoppningar, är
Fritz Lindström, — elev af Bergh —. Han har ett
alldeles-öfverraskande duktigt porträtt och ett par landskap, som man
ju också lägger märke till, om de än verka något enformiga
i färgbehandlingen.
Af den döde målaren Nelson finns några
porträttfantasier, fullkomligt fin de siècle. Hade jag endast haft ett af
dem, i synnerhet det mindre porträttet af en ung man, att
se på, är jag nästan säker på att jag så småningom
förälskat mig i det, men nu alla dessa i samma sjukliga färgton
bredvid hvarandra, gör, att man nästan får kväljningar.
Kommer så hela falangen af de andra äldre och yngre
konstnärerna — tråkigt nog, fattas ju dock en hel del
af dem —.
Michael Ancher och Anna Ancher ha flere genrer i sin
kända stil, Ring — äfvenledes dansk — har en större ganska
vacker figur tafla och en kopia efter Breugel, på en af Viggo
Peder sens läckra genretafior vinka tomater särdeles inbjudande.
Wilhelmsen har en tafla, några fiskarkvinnor, som fått
»mention honorable» på salongen och nu är inköpt af
Göteborgs museum, Malmströms barn känner man sig genast
bekant med, likaså Thure Cederströms munkar; Norrman har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
