Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Konstutställningen i Göteborg, af Anna Törnström - I. Arbeten af Jane Gernandt-Claine, K. E. Forsslund, Harold Gote, E. Idström., Märta Bolle, Mark Stern, Alma Cleve, Margareta, Aug. Lindholm, anmälda af Gil Blas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
445
vinternatt. »Vid hafvet» är också en storslagen skapelse,
men man får såsom den hänger knappast det rätta afståndet
för att kunna se den i dess fulla skönhet.
Richard Berghs »Tystnad» är äfven ett af de mest
anslående konstverken: den förgylda gallerporten är stängd, den
är som en sluten mun eller sigillet på ett försegladt bref,
därinnanför stå cypresserna drömtysta och störa ej ens med en
susning de dödas frid. Man tänker dock ovilkorligen på
Böcklin, när man ser den. Själfporträttet är ju
utomordentligt präktigt måladt, men för min del saknar jag detta
innerliga, detta rent själsliga, som fins t. ex. i samme konstnärs
porträtt »Min hustru» på härvarande museum. Den så
omstridda Visbytaflan med sina drakskepp förefaller mig inte
alls så »konstig», som man velat göra den. Den har ju också
genomgått en större förändring, sedan den först exponerades.
Fru Hanna Paulis arbeten äga en magnetisk
dragningskraft. Sagans prinsessa sitter där i all sin glada prakt, och
de ännu barnsliga ögonen se aningsfullt framför sig, och
»Hans Alienus» —d. ä. Verner von Heidenstam — drömmer,
iklädd pilgrimsdrägt, sin outsläckliga skönhetslängtan och tror
sig skola fånga lifsglädjen i det oreflekterande orienten, men
den vemodiga blicken i det blåa ögat och det smärtfulla
uttrycket i ansiktets nobla linier säga, att han är för mycket
sin tids son för att kunna det.
Zorn har ett delikat måladt porträtt af målaren
Lieber-mann och en akvarell med motiv från Elbe, där han får
excellera med vatten. Dessutom fins det oöfverträffliga
etsningar af hans rutinerade hand.
Per Ekströms »Ruin» är stämningsfull, som allt, hvad
denne målare lägger sin hand vid, dock är det i de andra
landskapen med sina upp- och nedgående solar något af
upprepning, som tröttar.
Prins Eugen har några vackra småsaker, hvaribland
särskildt sommarnatten är full af poesi; man känner sig dock
afundsjuk på Berlinutställningen, som fått de mera betydande
alstren af hans konst.
Dansken Viggo Johansen är representerad af en större
figurtafla, som ju hör till utställningens bästa — det hvilar
älsk-värdt lugn öfver hela kompositionen, en moder med barn
och färgerna äro enkla och harmoniska — samt af en
tilltalande solnedgång, där vattnet krusas af en mängd gäss, som
traska ut i vattnet, som glänser af solreflexer. Den är inköpt
till Göteborgs museum.
Jag tycker om den så debatterade Villumsen. På hans
gata i Spanien gassar solen, och i hans Tvättinrättning
råder lif.
Thegerströms »Natt» gör intryck, björkarnes stammar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
