Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - I Göteborg vid konstutställningen, af Cajus - I. Arbeten af Jane Gernandt-Claine, K. E. Forsslund, Harold Gote, E. Idström., Märta Bolle, Mark Stern, Alma Cleve, Margareta, Aug. Lindholm, anmälda af Gil Blas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45°
skrifterna, ocli det måste erkännas, att han gör det på ett
utmärkt sätt.
Nå, nu äro vi framme. Intressant, stämningsfull mörk
portal, hvad? Verkar gammalt handelshus å la Soll und
Haben. Vi gå uppför trapporna och äro i galleriet. Först
möta er Carl Larssons dekorativa panneauer, roccoccon,
renässansen och den modärna konsten. Men dem känner ni
ju till sen gammalt. Vi gå alltså in, till höger först, om
ni behagar. Här vet jag egentligen inte, hvad jag skall
visa er på först. Midt på golfvet har ni "Snödroppen",
till venst er der om står Paul Dubois’ florentinske lutspelare,
har ni sett brons, som andas, förr? Så Edelfeldts kalla,,
litet hårda tafla med blåst och sjö och fiskarbåt,
Wæren-skjolds roliga barn i en grön backe och Thaulows två
små härliga taflor. Se på den där pastellen med
töväders-stämning, känner ni inte, att det är mars i luften? Och
så mjuk, läcker snön är, litet grå är den ju efter vintern,
er hand är bestämdt hvitare/ men tänk, att få sticka ner
just den där lilla handen i drifvan där till venster och
krama hastigt till, så att snön sprätter ut mellan
fing-rarne! . . .
Om det där värkligen är en tafla, frågar ni. Snälla
ni, tyst. Det är prins Eugens, men den är tydligen inte
målad för er, ni ser naturligtvis bara en gredelin
skog-Nej,. den här skall ni se, en fransk tafla, "Gripsafgjutning
efter lefvande modell". Den är frisk och liflig med sin
litet kyliga atelierluft. Tänk er, att bli ingipsad så där
bit för bit, alldeles lefvande, hela människan, och tänk
hvad det skall vara kallt ... ja, ni behöfver inte rodna,
jag tänker ju inte er i den situationen.
Det där landskapet, säger ni, är franskt med besked.
Ja, till den grad franskt, att det är Wahlberg. Och där
bredvid har ni en vestkustbild af honom med samma drag-
Nu gå vi in i det andra rummet. Där har ni
Liljefors’ stora uf, ensam i förfärande skogsstämning, Böcklins
arkadiska landskap, Kröyers frukost, Grodan och så
Näckrosen, alldeles nykommen, huggen i marmor af Christian.
Eriksson. Å, ser ni, den andas, den längtar, den trår till
lifvet och dagen och solen och kärleken, vänta litet, så
skall ni få se, att den slår upp ögonen med en drömmande
blick och sträcker armarna, lockande åt det väntade, stora
okända — — —
Just där ni nu står, stod i går professorskan B. På
min fråga: "Naa, Frue, hvad synes, de om Nekkrosen?"
svarade hon: "aa, den er saa græsseligt uanstændig, saa
jag kan slet ikke holde den ud!" Ja, der hör ni. Hur är-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
