Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Den stora lotterifarsen, en finansiel tids- och sedemålning, af Karl Knutsson - I. Arbeten af Jane Gernandt-Claine, K. E. Forsslund, Harold Gote, E. Idström., Märta Bolle, Mark Stern, Alma Cleve, Margareta, Aug. Lindholm, anmälda af Gil Blas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49°
eller ens förklarliga i den minsta lilla sidoutflykt från dygdens
med doktrinens lineal uppdragna väg, medan man åter i
verkligheten ganska lätt är med om eller åser sina goda vänner
och bekanta extravagera ganska ordentligt. På detta
speciella dygdeområde har det dock artat sig sä, att Sverige blifvit
ett land, där man visserligen ena stunden kan få höra de allra
uppbyggligaste anatemata mot och afsvärjelser af allt
lotteriväsen, för att nästa stund se tombolor och lotterier inrättade
efter föregående allra naivaste och ytligaste pröfning från
myndigheters sida och sedan inför en på sin höjd häpet
gapande eller småförargad präss och allmänhet bedrifvas på
det mest hänsynslöst skojiga sätt. Att under en verklig
statskontroll till statens fördel och på statsämbetsmäns ansvar
inrätta exempelvis som i Danmark ett klasslotteri af relativt
anspråkslösa dimensioner, hvarigenom äfven den bland de
hyggligaste människor alls icke ovanliga och på det hela taget
föga klandervärda spellusten (»de fattiges poesi») kunde hållas
inom hyggliga gränser och stadade korrekta former — det vore
kan tänka, någonting kolossalt upprörande och
samhällsomstör-tande. Men att gång på gång för mer eller mindre vackra och
respektabla ändamål använda tombolor och lotterier, där nästan
alltid, omedvetet eller afsiktligt förekommer skoj i afseende på
vinsternas proportion till niter och insatser, det stör alls inte.
Lika betydelselöst är ock, om ett s. k. teaterobligationslotteri
anordnas under egiden af högt uppsatte män i samhället,
hvilka, om de ock bjöde till aldrig sä mycket, dock icke skulle
ega tillräckliga förutsättningar att kunna verkligt effektivt
kontrollera och ingripa i affärens ordnande och undanrödja de
missbruk och skoj, som nu gemenligen bli närmaste följden
af den affär, för hvars fullständiga korrekthet de skola
föreställas stå i moralisk och social borgen. O, I naiva fariséer!
Men det går nu i stället i fråga om lotterier alldeles på
samma sätt, som när fäder skola hålla sina barn öfverdrifvet
strängt, de taga igen skadan mångdubbelt, bara de komma åt,
och falla ett lätt byte för förste bäste »ungdomens förförare».
Men än mer är denna lotteritillställnings genomdrifvande
en betydelsefull illustration till den verkliga maktfördelningen
inom ett samhälle i våra dagar, en illustration till
storkapitalets öfvermakt och andra samhällsinstitutioners vanmakt i
jämförelse därmed. En liten offentlig påminnelse därom har
man redan förut haft vid denna utställning, nämligen vid valet
af utställningskommissarie, då en mycket energisk opposition
i och utanför prässen hade platt intet att betyda gent emot
den önskan, som hystes af det svenska storkapitalets
förnämste gubernator. eller rättare sagdt monark. Men den
påminnelse vi nu fått om samma maktförhållande är ännu mer
storartad och vältalig. Opinionen inom riksdagen, inom folket,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
