Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Den stora lotterifarsen, en finansiel tids- och sedemålning, af Karl Knutsson - I. Arbeten af Jane Gernandt-Claine, K. E. Forsslund, Harold Gote, E. Idström., Märta Bolle, Mark Stern, Alma Cleve, Margareta, Aug. Lindholm, anmälda af Gil Blas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
489
ett och annat litet aritmetiskt spörsmål af ett visst intresse
att ventilera. Så t. ex. om chancerna att man kommer att
begagna sig af den garantifond å 500,000 kr., som af några
mecenater, af hvilka de flesta synas ha velat förbli okända, en
önskan som både våra eljest i notisuppsamlandet så flinka
tid-ningsreporter och prässkommissarien varit nog delikata att
respektera, blifvit tecknad i och för att, som det då uträknades,
socialt lancera dåvarande associén i firman Leja, hr Arthur Thiel.
Vidare skulle man ju kanske kunna ha ett och annat att säga
om vederbörande utställningsmyndigheters enligt
prässmedde-landet*) gjorda försök att täcka bristen samt om deras något
egendomliga planmässighet, finansiella förtänksamhet och
kollegiala samverkan. Men allt detta må anstå. Det är
måhända icke sista gången, utställningsinteriörer af ett eller annat
slag komma att här beröras.
* *
Att en modern utställning måste vara förenad med
åtskillig humbug och flärd, är något som de flesta lojala
menniskor inse och ändodk äro beredda att tolerera. Den nu
under förberedelse varande utställningen går visst icke häller
fri ifrån sådant, men den har alldeles otvetydigt med stora
steg växt in i allmänhetens sympatier och varma intressen
och har varit på god väg att bli en verklig nationel
angelägenhet. Men det finnes en gräns äfven för
utställnings-humbug och flärd som icke får öfverskridas; och det synes
alls icke osannolikt, att denna lotterihistoria, sådan den af
allt att döma skall gestalta sig, kommer att göra ett
väsentligt afbräck både i allmänhetens sympatier för utställningen
och i utställningens eget anseende och vackra eftermäle.
Ur synpunkten af tids- och samhällsbild skulle denna
lotterihistoria väl kunna ge anledning till icke få observationer.
Vi välja dock endast ut ett par.
Den är en bjärt illustration till, huru den svenska
konventionella rigorismen i teorien ter sig i praktiken. I orden
skrufvar man upp sig till den öfversvinneliga rent af
idealmänskliga dygdens höjder och vill ej veta af det ursäktliga
*) Detta prässmeddelande är i och för sig också litet egendomligt och synes
efter Svenska korrespondensbyråns uttalanden i N. D. A. att döma ej vara utmärkt
af den påpasslighet och fullständighet, man skulle kunnat vänta af den som
skall vara svenska prässens förtroendeman och ombud. Sth. Dbl. ger ock detta
prässmeddelande följande mindre smickrande betyg: »utställningskomiténs
prässmeddelande är verkligen liksom hr Kugelmanns cirkulär ägnat att väcka lika
mycken öfverraskning och framkalla lika många frågor som Canada-telegrammet
rörande Andrées ballong. Vi hafva sällan sett ett officiöst dokument, som så
förvånat oss.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
