Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 7
- Den positiva straffrättsskolan, af Enrico Ferri
- I. Arbeten af Jane Gernandt-Claine, K. E. Forsslund, Harold Gote, E. Idström., Märta Bolle, Mark Stern, Alma Cleve, Margareta, Aug. Lindholm, anmälda af Gil Blas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
509
förbry tames värld till grundval för hvarje teori om
samhällets försvar mot brottsligheten; med andra ord: den
vill bedrifva kriminalsociologi.
* *
*
Enligt min åsigt utgöra sociologiens allmänna slutsatser
endast underlaget för speciella forskningar om sociala
företeelser af den mest olika art, alltså för särskilda discipliner.
Man kan bedrifva politisk, ekonomisk, juridisk sociologi,
om man uppsöker de speciella lagarne för de olika
riktningarna af människans och samhällets normala verksamhet;
och man • kan också bedrifva kriminalistisk sociologi, om man
för samma ändamål och med samma metod söker utforska
människornas abnorma eller antisociala verksamhet, d. v. s.
brotten och brottslingarna.
Hvarken de store civilrättslärarne, romarne, eller
medeltidens praktiker ha förmått grunda ett filosofiskt
straffrätts-•system. Först Beccaria, som därvid visserligen inspirerades
mera af sin känsla än af en sträng vetenskaplighet, har
gifvit läran om brott och straff en kraftig impuls, därigenom
att hån gaf uttryck åt sin tids idéer och känslor. Af de
många frön, som innehöllos i hans ädla arbete, har i
synnerhet ett utvecklat sig och växt upp till den klassiska
straffrättsskolan. Denna skola hade och har ett praktiskt
mål: minskandet af alla och afskaffandet af vissa straff och
utgjorde en ädel reaktion mot det medeltida straffsystemets
grymma empiri. Den hade och har äfven sin egen metod:
att a priori betrakta brått som en abstrakt juridisk enhet.
Den i nästan alla straffrättsskolor ännu delvis
bevarade föreställningen om brottslingens förbättrande
veder-lägges af erfarenheten, som visar att hvarje form för
straffets verkställande, den må nu vara aldrig så sträng eller
aldrig så mild, alltid lämnar typiska förbrytare
oförbättrade, emedan de äro organiskt och fysiskt degenerade,
alldeles bortsedt ifrån att straffet icke förändrar de
lefnadsför-hållanden, som gjort brottslingen till hvad han är, och till
hvilka han alltid återvänder. Straffets ändamålsenlighet
och syfte att förbättra låter äfven vår skola gälla i
afseende på vissa kategorier af förbrytare, men som
principer för en omfattande teori äro de i längden oanvändbara.
Den klassiska skolan har således, oafsedt detaljer,
hittills allena ägt bestånd som ett helt af principer och därur
härledda slutsatser; den har i de moderna straftlagarne
vunnit sitt mål och genomfört en betydande, ofta öfverdrifven
minskning af straffen och tagit sitt uttryck i flera
ypperliga arbeten, af hvilka jag endast vill nämna Carraras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 20:08:20 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nordrevy/1896/0517.html
