Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Den positiva straffrättsskolan, af Enrico Ferri - I. Arbeten af Jane Gernandt-Claine, K. E. Forsslund, Harold Gote, E. Idström., Märta Bolle, Mark Stern, Alma Cleve, Margareta, Aug. Lindholm, anmälda af Gil Blas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
empirism, och båda ha af den känsla, som inspirerade dem,
förts till öfverdrift. Beccarias efterföljare ha genom sitt
abstrakta betraktande af brottet i och för sig förledts till
en farlig pjunkighet emot förbrytarne, och denna
pjunkig-het har sitt ursprung i en förväxling af de orsaker, som
förklara brottet och de som rättfärdiga eller urskulda det.
De farligaste förbrytarne stå sig bäst därpå, ty hos dem
finnes alltid en stark drift att begå brott, medan de mindre
farliga tillfällighetsförbrytarne måste umbära fördelen af
dylika förmildrande omständigheter.
Howards efterföljare åsyfta med sin cell, som är
isolerad från den värld, h varifrån förbrytaren kommer och
dit han måste återvända, endast att upphäfva samlifvet
inom fängelserna. Somliga tänkte endast på det redan
begångna brottet och glömde bort profylaxen, som
öfver-lemnades åt administrationens snäckgång och gälde som ett
främmande element gent emot vetenskapen om rättsvidriga
handlingar. De andra tänkte endast på straffanstalterna och
deras innevånare och afledde den offentliga meningen från
andra former af fysiskt och moraliskt elände, hvari en
mycket större och beklagansvärdare massa olycklige sucka; ja
de fordrade och utverkade för förbrytarne en så hög grad
af komfort och mildhet, att man väl nära på får anse den
alldeles för hög.
Det är på tiden, att samhället som gått vilse söker
och finner den riktiga vägen och att den filantropi som
bevisas ärliga människor kan mäta sig med den som
bevisas brottslingar. Det är syftet med den vetenskapliga
rörelse, som mottagit sin impuls från Lombrosso. Jag har
redan i mitt första arbete (“La teoria deH’imputabilita e la
negazione del libero arbitrio“, Firenze 1878) uttryckt min
afsikt att tillämpa den experimentella metoden på
straff-rättsvetenskapen och har senare bearbetat den
sociologiska sidan af saken (“Sociologia criminale“; en tysk
upplaga skall ingå i Wigands bibliotek för socialvetenskap);
därjämte har Garofalo utvecklat den egentliga juridiska sidan
(“Criminologie“, Paris 1892).
Det kan icke undvikas, att hvarje nyhet väcker misstro
och motsägelse. Det beror på en känsla, som år fullt
legitim, så länge den icke vill hämma hvarje framåtskridande,
och lifvet är resultat af dessa båda tendenser. Hvarje
vunnet framsteg är, som Spencer säger, ett hinder för ett ännu
icke uppnådt; och den klassiska skolan, som själf betecknar
ett så stort steg ut öfver medeltidens traditioner, har
förklarat den positiva skolan i akt som “vetenskaplig nihilism“.
Men tankarna gå sina egna vägar och ha, då de ega sm
motsvarighet i faktiska förhållanden, intet att frukta af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
