Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Den positiva straffrättsskolan, af Enrico Ferri - I. Arbeten af Jane Gernandt-Claine, K. E. Forsslund, Harold Gote, E. Idström., Märta Bolle, Mark Stern, Alma Cleve, Margareta, Aug. Lindholm, anmälda af Gil Blas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
folken, undersökningarna af Camper, White, Blumenbach om
kraniets och skelettens mått, Darwins observationer öfver
husdjurens varieteter, Hæckels embryologiska arbeten en
dag skulle bli af intresse för straffrätten? Den
vetenskapliga arbetsfördelningen bortskymmer ofta möjligheten af en
kombination af inbördes vidt åtskilda vetenskaper, och dock
har ur dessa astronomiska, geologiska och biologiska
arbeten framgått tanken på en allmän utvecklingslag,
hvarigenom alla natur- och sociala vetenskaper bli omgestaltade,
— och till dessa hör ju äfven kriminalistiken.
Det är lätt begripligt, att representanterna för den gamla
skolan redan af blott tröghet motsätta sig denna nya
riktning, som skulle nödga dem att inhämta antropologiens,
psykologiens och kriminalstatistikens resultat i stället för att
endast genom den logiska fantasiens verksamhet konstruera
symmetriska läroböcker. Men det moderna tänkandets
utveckling visar, att denna förändring är oundviklig — rent
af i följd af straffrättens egendomliga natur.
Civil-, handels- och förvaltningsrätten sysselsätta sig
med sociala förhållanden och abstrahera därvid från
individuella egendomligheter, hvilka icke ega en direkt och
påfallande betydelse. Köp- och försäljningskontrakt,
konkursförfarande, skatteindrifning finna sina juridiska normer
utanför sina aktiva och passiva subjekters individuella
förhållanden, frånsedt vissa evidenta fall, som tvång, minderårighet
o. s. v. Men straffrättens omedelbara och ständiga objekt
är dock förbrytarens person, sådan denna lefver och handlar
i sin sociala milieu, straffrätten kan därför icke, som
civilrätten, inskränka sig till det formela betraktandet af en det
mänskliga handlandets abstrakta relation till lagen. Den
har att befatta sig med en summa af antropologiska och
sociologiska förhållanden, som visserligen icke falla bjärt
i ögonen, men därför icke ega mindre inflytelse och utan
hvilka brottets naturliga kausalitet icke begripes och det
sociala försvaret icke kan motsvara det individuella
angreppet.
De viktigaste motsatserna mellan det abstrakta och det
positivistiska sättet att betrakta förbrytare och brott vill
jag sammanfatta i följande parallela satser:
Den klassiska straffrätten grundar sig på följande
postulat:
1) att förbrytaren har samma föreställningar och känslor
som alla andra människor;
2) att straffens egentliga verkan är att hindra brottens
ökande;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
