Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Mänsklighetens »förbättrare», af Fr. Nietzsche - I. Arbeten af Jane Gernandt-Claine, K. E. Forsslund, Harold Gote, E. Idström., Märta Bolle, Mark Stern, Alma Cleve, Margareta, Aug. Lindholm, anmälda af Gil Blas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
523
Mänsklighetens ”förbättrare”.
Ur Nietzsches »Götzendämmerung».
1.
Man vet hvad jag fordrar af filosofen: att han
ställer sig på andra sidan godt och ondt — att han har det
moraliska omdömets illusion under sig. Denna fordran
följes af en insikt som jag först formulerat: att det icke
gif-ves några moraliska fakta. Det moraliska omdömet har
det gemensamt med det religiösa, att det tror på realiteter
som inga realiteter äro. Moral är blott en uttydning af
vissa fenomen, bestämdare taladt en miss tydning. Det
moraliska omdömet tillhör, i likhet med det religiösa^ en grad
af ovetenhet, på hvilken till och med det realas begrepp,
skilnaden emellan realt och imaginärt ännu fattas: så att
“ sanning“ från denna ståndpunkt betecknar idel ting, som
vi i dag nämna “inbillningar". Det moraliska omdömet är
så till vida aldrig att taga ordagrannt: så taget innehåller
det ingenting annat än orimlighet. Däremot förblifver det
såsom semiotik oskattbart: det uppenbarar, åtminstone för
den vetande, de värdefullaste realiteterna af kulturer och
sådana inom sig slutna ting, som icke visste nog för att
“förstå“ sig själfva. Moral är blott teckenspråk, blott
symp-tomalogi: man måste veta förut, hvarom det handlar, för
kunna draga nytta af den.
2.
Ett första exempel, blott såsom förberedelse. I alla
tider har man velat "förbättra" människorna: detta hette
framför allt annat moral. Men under samma ord gömmes
det till tendensen allra vidast skilda. Så väl tämjandet af
bestien människa som fostrandet af en bestämd art människa
har blifvit kalladt “förbättring“: först dessa zoologiska
termer uttrycka realiteter, — visserligen realiteter om hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
