Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Höstvisa, af Per Hallström - I. Arbeten af Jane Gernandt-Claine, K. E. Forsslund, Harold Gote, E. Idström., Märta Bolle, Mark Stern, Alma Cleve, Margareta, Aug. Lindholm, anmälda af Gil Blas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Höstvisa.
I natt sprang sömnen snabbt från min säng
Med alla drömmar tunga.
Jag hörde hvarje sommarens sträng
För vindens stråke sjunga,
Jag visste, det kommit en främmande gäst,
Drogs mot klangen af rösten —
Nu var han där, som jag älskat mest,
Nu var det jubel, nu var det fest,
Nu var han kommen, hösten!
Nu ilar han fram i flykt, i språng
På fjärdens hvita .fragga.
Nu stiger i skogen hans trotsiga sång,
Där granarna nicka och vagga,
Nu når han det, griper det, sommarens lik,
Släpar det fram vid håret,
Allt medan ekon af flyktad musik
Jagas med hvisslande, gäckande skrik
Ut ur det glesnade snåret.
Som sanningen tvingar all diktens lek
I kvidande skrämsel stupa,
Så skådar han, hösten, på sommarens svek
Med ögon vilda och djupa.
Som sorgen förtrampar hvart tröstande sägn,
Af glädjen i sanden skrifvet,
Stor af de starkaste tankars hägn,
Sund utaf storm och af kylande regn,
Hösten, hösten är lifvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
