Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Nyare svensk skönlitteratur och Credo - I. Arbeten af Jane Gernandt-Claine, K. E. Forsslund, Harold Gote, E. Idström., Märta Bolle, Mark Stern, Alma Cleve, Margareta, Aug. Lindholm, anmälda af Gil Blas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53i
ningar af hennes första bok “Fata morgana“, hvaröfver de
voro med rätta så förtjusta. Ty hvad de fint och träffande
säga om den boken låter sig med ännu större skäl tillämpas
på denna andra bok, som i så fullt mått uppfyller de rika
löften, debutarbetet gaf. Och man kan ej annat än i “Hella“
med den största förtjusning lyssna till en stämma, som —
för att använda Levertins ord om Fata morgana — eger
“så mycken känsla och så många vackra ord, som bära
vittnesbörd om en så fin blick för lif och människor“. Och
i Hella förnyar man “bekantskapen med en själfull kvinna;
ung utan ingenuens koketteri, världserfaren utan kallsinne
eller surmulenhet, en frimodig, varmhjärtad och svärmisk
natur, som har en droppe rödt konstnärsblod i ådrorna."
“Hella“ det är en bok, hvaröfver både dess
författarinna och vår litteratur ha anledning att vara högligen
glada och stolta, den är ovilkorligen att hänföra till
rangklassen bland senare års prosalitteratur. Det är en sällsam
fängslande charme i detta smidigt graciösa och kvinligt
eleganta författarskap och detta finmäj siade nyansrika och
nyansmjuka språk, som i all synnerhet förmår återspegla
det sensitiva och temperamentsfulla i kvinnonaturen.
Detta visar sig i all synnerhet uti den första
berättelsen, hvarat hela boken fått sitt namn. Där förekommer
en utomordentligt lefvande, målande skildring af den
kvin-liga hufvudpersonen, “detta smidiga väsen af idel brådska
och impuls, denna oroligt vibrerande melodi, som tycktes
satt för så många stämmor". Men ock de kvinliga
bifigurerna stå där så lefvande och klara, utan att förf, behöfver
använda någon tröttande omständlighet. Detsamma gäller
om allt hvad kvinna heter uti de öfriga berättelserna i
denna samling af “historier om kvinnor“. Jane
Grernandt-Claine har genom denna bok dokumenterat sig som den
nutida moderna kvinnans skald. Men hon har ock genom
denna bok visat sig kunna hvad som brukar vara förfärligt
svårt, ja nästan omöjligt för en hel mängd författarinnor
eller att ha en fin blick för och en smidig förmåga att
återge äfven de subtilaste skiftningar i männens sinnen
och intryck; de män hvilka hon tecknar och karakteriserar
med flera eller färre drag bli allesamman verkliga och klara.
Särskildt iakttager man med beundran och förtjusning denna
utomordentliga analys af den manliga hufvudpersonens i
första berättelsen sensibilitet i intrycken och känslor under
och i följd af det förhållande, hvari han står till den först
nämda kvinliga hufvudpersonen. Exempelvis skildringen
af hurusom djupt nere i hans sinne fullbordas, medan han
ännu står under det starka väldet af hennes tjusning, det
intellektuella lossnande af det, som hos honom varit det första
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
