Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Strindberg under förvandlingens lag, af Thorild Wulff j:r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
544
järnoxidul, erhållas: “trådlika knippen, palmartade, slutande
i ofullgångna struts fjädrar“.‘— Eller hvad sägs om följande:
Strindberg låter vinsyra kristallisera på ett objektglas, ser
i mikroskopet och finner —läsare, håll dig fast! — vinlöf(!),
som vid 500 gångers förstoring visade spiralformiga kärl!
— Nog med exempel. Öfverallt visar sig för S. det intima
sammanhanget mellan det organiska och det oorganiska, en
skillnad, som för öfrigt ej längre är någon skillnad.
Att gifva sig i diskussion med S. för att visa honom
orimligheten af hans idéer är ej möjligt. För att öfver
hufvud taget kunna diskutera ett ämne, fordras ju i första
hand en för båda parterna gemensam utgångspunkt, men i
hela världsalltet finnes nu intet, om hvilket den mannen
ej har sin absolut egenhändiga uppfattning, stick i stäf mot
hvarje annan normal människas. Skulle man exempelvis
tillråda honom att vid sina kemiska arbeten använda vågen,
den moderna kemiens amma, så svarar han endast, att det
icke är tillförlitligt att arbeta “mit solch’ einem groben
In-strumente wie der Waage,“ —ty han vet, att den kemiska
vågen skulle kasta hela hans kemi öfver ända. — Samma
fasa, som S. har för kvantitativa bestämningar, visar han
också för ordet “föroreningar“, hvilkas existens han ej ens
synes vilja erkänna. Är det då att undra öfver de
häpnadsväckande resultat, till hvilka hans experiment leda,
när man vet hvilka principer eller rättare hvilken brist på
hvarje princip, som ligger till grund för hans arbete.
Ej nog med detta vansinniga experimenterande, så
kommer därtill en uppsjö af rasäkta strindbergsfantasier,
ned-skrifna med en fullkomlig brist på själf kritik eller, som S.
själf tycker om att säga, med det sanna hjältemodet att
våga tänka en tanke till slut in i dess yttersta
konsekvenser. — En mani hos S. är att, kosta hvad det vill, sätta
i relation till hvarandra de mäst himmelsvidt skillda saker,
mellan hvilka en vanlig dödlig ej kan finna något som hälst
naturligt samband. Hur går han då tillväga? Han blundar
och fyller upp klyftan med de vidrigaste analogier och
homologier, tills han med en misshandlad logiks skröpliga
hjälpmedel slagit en brygga mellan himmel och hälvete,
mellan svafvelsyra och lif!
Af hela Strindbergs sätt att idka naturforskning
framgår mer än tydligt det motiv, som föranledt honom att
kasta sig in på detta område, sedan han på den litterära
banan vunnit sitt mål. I ena som i andra fallet är det
en sjukligt stegrad traktan att framstå som en absolut
själf-ständig karaktär. För att nå denna själfständighet skyr
han inga medel. Han sätter sig öfver allt, som
vetenskaplig forskning under generationers arbete vetat aflocka na-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
