Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Strindberg under förvandlingens lag, af Thorild Wulff j:r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
543
delen de gamla Antibarbarustankarne, som gå igen, liksom
de redan förut gjort i “Sylva Sylvarum“.
Det nu föreliggande häftet af “Jardin des Plantes“ är
hufvudsakligen ägnadt åt kemiskt-alkemistiska funderingar.
Läran om materiens enhet har slagit an på Strindberg, och
det är i dess tjänst, han ställt sin kraft. Där nutidens
största kemister arbeta långsamt, försiktigt på kanten till
det okända för att finna sanning och lagar, där tager S.
jätteskutt och finner — gud vet inte hvad! Enheten i
universum, som vetenskapen anar, har S. redan bevisat!
“Förtätning och förtunning“ är S:s kemiska, nej, kosmiska
trollformel. Att kisel, kol och kalcium äro olika
förtätnings-stadier af samma ur-något, visar han ledigt: kisel, som är
ett näringsämne, upptages af växterna och blir till kol (S.
förnekar näml, kolsyre assimilationen!), eller låter han på
lika goda grunder kalk och kiselsyra öfvergå i hvarandra.
— Så kommer metallernas tur. Järn och kisel tillsammans
föda guld! Det samma göra ock järn och svafvel. Men ej
nog med det; Strindberg har hunnit vida längre; han vet
t. o. m., att guldmolekylen är 3 atomer järn och 1 atom
svafvel! Koppar blir nickel, då den lägges i urin eller
linolja. Silfver gör han af bly! Apropos, kunde inte
priset på det lilla 32-sidors häftet ställts billigare än 1 krona,
då S. redan hunnit så långt på metalltransmutationernas
knaggliga väg? ’
Icke en gång här stannar S. i sin vilda forskningsifver.
Sätter man till intorkad ägghvita ett par droppar
svafvelsyra, så födes mögelsvampen Penicillium glaucum!
Man skulle ju möjligen kunna förklara denna äkta
strind-bergianska födsloakt så, att ägghvitan, hvilken som sådan,
allra hälst intorkad, ej kan utgöra något vidare lockande
näringssubstrat, af svafvelsyran sönderdelas i en mängd
enklare föreningar, som med lätthet kunna assimileras af
svampen. Och svampsporerna finnas, snart sagdt, allestädes
närvarande. Men häremot protesterar S., ty det är
svafvelsyran själf, som födt lifvet! Här ha vi således
själfalstrings-läran återuppstånden och bevisad, trots Pasteurs motsatta
vittnesbörd. Den kemiska syntes, som har lifvet till
slutprodukt, är gjord, och därmed punkt. “Alles ist möglich!“
Än galnare, om möjligt, blir det dock, när de “ancestrala
energierna“ börja spöka i S:s hjärna. Läsaren förvånas
kanske att i detta sammanhang höra en slik term, på
hvilken dock den oorganiska naturens phylogenes är grundad.
Ty stenarne äro stadda i utveckling; i dem innebo ärfda
drifter att nå högre former! Isblommorna på fönsterrutan
t. ex. visa ju tydligt samma utvecklingsgång som växterna.
Kristalliserar man på glasplattor (i månsken?) svafvelsyrad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
