Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Religion och brott, af Cesare Lombroso
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
547
människa rned eller utan tro på gud —; när man vidare
betänker, att i Bayern och Preussen den katolska befolkningen lemnar
ett större antal förbrytare än den protestantiska, medan ett
om-vändt förhållande eger rum i Hannover, Schweiz och Nederlanden,
och när man slutligen tager i betraktande, att i Preussen nämda
skilnad minskas år Irån år och på senaste tider nästan helt och
hållet försvunnit. *
Den franske forskaren Joly tillskrifver »de yttre religiösa
bruken» ett sedligheten befordrande inflytande, men visar själf, att i
Normandie, där aktningen för de religiösa bruken är ganska stor,
begås ett ovanligt stort antal brott, och meddelar ett för invånarne
i ett normandiskt distrikt (Lozère) karakteristiskt ordspråk: Lozènen
le chapelet dlune main et le couteau de 1’autre; han berättar vidare
följande tilldragelse från Ardèche: Ett par bondhopar hade
kommit i gräl på en. marknad och hade redan lyft sina tunga,
järnbeslagna käppar mot hvarandra, då plötsligen Ave Maria började
ringa, alla bönderna läto genast käpparne sjunka, togo af sig
mössorna, korsade sig, sade sitt angelus — och började, genast bönen
var slut, att hamra på hvarandra med käpparne. Slutligen
omnämner Joly, att i Frankrike männens religiösa uppfostran är
mycket mer försummad än kvinnornas, men att statistiken visar en relativ
förminskning af antalet yngre manliga förbrytare, medan en sådan
minskning icke låter uppvisa sig i. afseende på den kvinliga
ungdomen (Joly, »La France criminelle» 1884).
Om Sicilien säger Locatelli, att exemplet af flera tusen
munkar, hvilka framlefva sitt lif i fullständig sysslolöshet och i
besittning af rikedom och inflytande och ega sydländingens liflighet
och glödande sinlighet, måste verka demoraliserande på de lägre
klasserna, för hvilka förförelse, äktenskapsbrott och blodskam till
sist förefalla vara förlåtliga synder. Mördaren, som bekände sitt
brott i biktstolen och till sin ursäkt sökte anföra en tillfogad
förolämpning eller skada eller stort elände, erhöll icke endast
absolu-tion, utan blef än yttermera tillhållen att icke inställa sig inför den
verldsliga rättvisan, äfven om en oskyldig blefve misstänkt och
anklagad i hans ställe. Vittnet, som för domaren förhemligade
sanningen för att icke själf råka i fara eller kompromettera
närastå-ende personer, kunde vara förvissad om att genom biktfaderns
bemedling kunna försona sig med gud. Den rike, hvilken med en
nästan turkisk svartsjuka höll de kvinliga medlemmarne af sin
familj inom lås och bom, fann lätt öfverseende, då han bragte folkets
döttrar i vanära. Och man kunde friköpa sitt samvete för en
förfalskning, ett bedrägeri, om man betalade kyrkan 32 lire och
80 centesimi.
* I Preussen förekom år 1855 en åtalad på 3000 protestanter och 2800
katoliker; under åren 1862—65 en åtalad på 34°° protestanter och 3200
katoliker. I Bayern blefve 1862—1866 i medeltal åtalade 108,2 katoliker mot
75 protestanter (v. Oettinger, Moralstatistik).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
