Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - På redaktionens bord - Kvinnosaksbroschyrer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
553
grundande, och hennes tyvärr ej själfständigt utgifna artiklar
i Svensk tidskrift 1893—94 ha anledning beundra icke blott
hennes briljanta klara formella stil, utan ännu mer hennes
utomordentliga förmåga att på ett starkt begränsadt utrymme
på en gång allmänfattligt och uttömmande, modernt,
själfständigt och fördomsfritt utreda viktiga spörsmål. Om man
erinrar sig den förbittring och öfverlägsenhet hvarmed hennes
ypperliga monografi öfver hertiginnan Cajanello i följd af ämnet
och däri i den heliga kvinnosaksfrågan förekommande
förment kätterska uttalanden mottogs af den patenterade
kvinnosakens strängt domatiska representanter af båda könen —
boken befanns ej ens värd en anmälan i det stora organet för
kultur och kvinnokönets lyftning, Aftonbladet —- samt om man
varit i tillfälle observera dem på något närmare håll, så
fattar man lättare dimensionerna af den uppståndelse, som
afsatt så lifliga svallvågor i broschyrer, tidningsartiklar,
diskussioner och enskilda resonnemang.
Professorskan Cleves protest verkar tämligen tillgjordt,
koketterar smått med religiositet samt döljer illa dels en viss
anspråksfullhet och dels en viss öfverlägsenhet mot fröken
Key, som intetdera precis motiveras af skriftens innehåll. I
sina små försök att vara vis och spirituel förledes hon redan
på första sidan till det om föga värld- och menniskokännedom
vittnande påståendet, att »den som intet parti tillhör, kan icke
stöta sig med någon»(!) Att den, som inte tillhör något parti
eller kotteri, kommer just på kant med alla, är en snart
förvärfvad erfarenhet uti vår tid och i vårt samhälle, där
särskildt kotteriväsendet — d. v. s. partiväsendet en miniature —
är den förnämsta samhällsgrundvalen, den högsta lefnadsregeln.
Hvarken ur gentlemanna- eller ens innanläsningssynpunkt
får man riktigt aktning för den kristligt-etiska kvinnologik,
som esomoftast tar sig uttryck i fröken Mathilda Roos
broschyr och som förleder henne till att formulera sådana
påståenden som att fröken Key skulle ha dekreterat, att snillet
måste tangera rännstenssferen för att bli något verkligt stort och
kraftigt, och att en sedligt ren naturel, en medveten etisk
sträf-van skulle vara hindrande för ett sant konstnärsskap etc.
Hanna Rothmans lilla broschyr om det praktiska arbetets
betydelse i kvinnans uppfostran är ett litet förståndigt inlägg
i denna strid i dagens fråga. Hon ställer sig på fröken Keys
sida; gör i inledningen den befogade erinran om huru som
det erkändt sanna och goda i fröken Keys yttranden langt
ifrån tillräckligt framhållits och att stor fara förefinnes att det
skall alldeles förbises och lämnas obeaktadt. I det följande
drager hon fram till diskussion bl. a. ett i en finsk motskrift
(»Till Ellen Key. Kvinnofrågans prima principia»)
förekommande och för den sidan ganska karakteristiskt yttrande:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
