Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Han är svart eller Moren i Venedig, novell af Jane Claine, f. Gernandt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
567
sidogången, ocli det kunde just icke falla någon in att särskildt
fästa sig vid honom, så undangömd, som lian var, men
flickungen stannade med ett ryck ocli betraktade honom från
hufvud till fötter: “Det är nu också ett sätt att klä sig“,
sade hon, “han är ju naken nästan — en maggördel och
ingenting mer. Det kan vara bra för vildarne i Jardin
d’Acclimatation, men inte passar det sig i kyrkan, inte.“
Sådant fäste hon sig vid, ungen, hvem skulle trott det om
en sjuåring, men det fick man då säga, det fans inte längre
några barn. Inte hade hon varit en engel i sina dagar,
hon, Désirée de Chastenay, det var väl inte ett skälmstycke,
som hon inte varit den första att finna på den tid hon satt
på klosterbänken, men det kunde hon tryggt påstå, att om
hon sett alla kyrkofäderna målade i paradisdrägt, så skulle
hon inte en gång lagt märke till det.
Den lilla Jacqueline — henne fick man hålla öga på
och hon hade nog kommit i rätta händer, stackars liten . . .
Veckorna gå fort i Paris, men hvar tredje eller fjärde
torsdag hade M:me de Chastenay ändå funnit tid att hälsa
på henne. Och det måste hon säga, att nog hade den lilla
rödlufvan gifvit systrarne något att tänka på. Första
gången kom hon in och storgrät, därför att de kammat upp
håret på henne och för att ingen trädde kulörta sidenband
i hennes små spetschemiser, men det var ingenting mot
hvad den vördade modren berättade, hon skandaliserade
hela Maria Himmelsfärds orden.
“Har syster vigselring liksom min lilla mamma,
som reste sin väg?“ hade det en dag fallit henne in att
börja, och systern svarade: “Visst har jag vigselring, lilla
barn.“
“Är syster gift då?“
“Ja, mitt barn“.
“Med hvem, om jag får fråga ?“
“Med den gode guden. “
“Jaså, med den gode guden. Och vår vördade mor, är
hon också gift?“
“Ja, naturligtvis. “
“Med hvem är hon gift då?“
“Med den gode guden. “
“Båda två! Jo, det skulle bli en vacker uppståndelse,
om man gifte sig så ute i stora världen. “
Hon hade stått i skamvrån och hållit händerna pa
ryggen i två timmars tid och fått ligga på knä på det
kalla stengolfvet minst lika så länge, och tack vare
denna hälsosamma tuktan, trodde syster Marie de la
Misericorde, som tagit henne under sitt särskilda hagn, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
