Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Sjuka själar, af Adolf Strömstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
569
Sjuka själar.
Bror Gadelius: Om tvångstankar och därmed besläktade fenomen.
Lund. G-leerupska universitetsbokhandeln (i distribution).
Sjukdom och helsa äro två ord, hvilka liksom, så många
andra af språkets uttryck för hvad som kallas motsatser
vålla lekmannen föga tankebråk, men som för den som
sysslat med begreppen visat sig allt annat än lätta att hålla
i sär. Hvilka äro karaktärerna för den absoluta helsan?
Finnes det öfver hufvud någon idealt frisk människa? Den
som i ofta påkommande blodstörtningar från en af baciller
angripen lunga så att säga i skof lämnar lifvet från sig är
helt visst mera sjuk än den, som plågas af en under en
kulen dag ådragen snufva, och denna åter står måhända
helsan närmare än den, som icke är rätt å son aise efter
en hetsig middag. Men hvar stöter helsans land intill
ohelsans? hvar är det gränsgärde, som i hvarje fall säger
mig inom hvilkenderas domäner jag befinner mig? Gränsen
är icke funnen, ty den finnes icke.
I ett sällskap kom samtalet en gång in på frågan om
“naturens läkedomskraft", och där föddes mer eller mindre
metafysiska åsikter, om hvad som egentligen vore “lifvets
mening“. En närvarande läkare afklippte diskussionen med
det något cruda påståendet, “att naturen har ingen annan
mening med oss, än att stoppa oss i en likkista". —
Organismens bestånd är resultatet af en ständig, aldrig af vapen —
hvila afbruten batalj mot tallösa fiendtliga inflytelser, dessa
må nu komma från väder och vind eller från bakteriernas
lömska värld, de -kunna bestå i en hårdbruten teg eller en
ihärdig och svårskött konkurrent. Striden aflöper väl aldrig
utan sår, stundom lätta, och då lägga vi icke märke till
dem, stundom djupa nog; men så länge organismen reder
sig utan kännbar sveda eller allt för stor kraftförlust, så
länge tycker man sig vara frisk, äfven om något undfånget
sår skulle blöda. Men kraft spilles, och sår vinnas, och
en dag, när de många årens kamp gjort motståndet slappt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
