Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Illusion och suggestion i socialpolitiken, af Georg Adler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
588
nyttig organisation. Och. den anda, som besjälade
fack-och konsumtionsföreningarnas inflytelserikaste ledare och
mest vältaliga agitatorer, var kommunismens, som de
förmenade sig bäst tjäna under dåvarande tidsskeden med
tillhjälp af dessa arbetarorganisationer. Sålunda har den mest
storartade själfhjälpsrörelse hos de arbetande klasserna,
hvilken världen hittills haft att anteckna, uppstått direkt
under kommunismens auspicier. På kontinenten återigen
ha de socialistiska arbetarmassornas politiska representanter
ifrigast befordrat åtminstone den i maximalarbetsdagen
utmynnande arbetarskyddslagstiftningen i inskränktare
bemärkelse — i motsats till arbetarförsäkring genom statens
försorg.
Men de rent socialistiska idéströmningarna voro icke
de enda, som på kontinenten satte sinnena i rörelse. Jämte
dessa och ännu oftare i sällsam blandning med dem ha
vissa sociala tankekretsar visat sig ega attraktionskraft och
med elementär makt ryckt med sig allt som grubblade på
reformer. I Frankrike på fyrtiotalet verkade så t. ex.
tanken om “arbetets organisation“ på sinnena som en
trollformel. Lamartine skrifver så t. ex.: “Ze mot
(Vorganisation du travail était devenu, grace ä Vobscurité des termes,
depuis dix ans le mot de la croisade des prolétaires contre
Vétat politique et social." Och likaså förklarar i franska
kammaren (1848) en deputerad: “orden arbetets
organisation ha utöfvat en rent af magisk verkan. Uttrycket har
gått från mun till mun, från blad till blad och i
offentligheten funnit ett allmänt genljud. Dess framgång har
förstärkts just i följd af formelns obestämdhet. Vid hvarje
konkurs, vid hvarje handelskris, vid hvarje arbetsinställning,
hvar gång en maskin blef uppfunnen och därigenom
antalet sysselsatta händer minskades, hette det genast och
alltid: arbetet måste organiseras!“ Denna idé innehöll
naturligtvis intet klart begrepp, men vann just därför,
emedan hvar och en däri kunde inlägga hvad han behagade,
den framgång, att den för alla missnöjda syntes som ett
botemedel mot tidens sociala brister. Till fullföljande af
denna tanke har ofantligt litet positivt blifvit uträttadt;
man skulle på sin höjd kunna anföra nationalverkstäderna
af år 1848, till hvilka den olycksaliga junirevolutionen
anslöt sig, och vidare Napoleon III:s bekanta byggnadsföretag,
som skulle skaffa så många händer som möjligt
sysselsättning. Alltså ett högst ömkligt resultat — och man skulle
snarare vara benägen att anse den tanken som antisocial,
då den uppenbarligen hindrade uppkomsten af bättre och
praktiskt användbarare reformidéer.
I Tyskland återigen ha på femtio, sextio-talen produk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
