Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Illusion och suggestion i socialpolitiken, af Georg Adler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5^7
moderata åsigterna, som hänvisade dem till århundraden och
framstälde som för närvarande möjligt att endast lindra en
del af det mänskliga eländet, kunde därför, så länge folket
apatiskt fann sig i sitt läge, icke väcka något genljud i de
lägre klassernas sinnen. Bland dessa skulle icke då ha
uppstått några apostlar för tanken på en långsamt mognande
socialreform, icke funnits några män, som för en sådan
berusande illusion blottad tanke tålt umbäranden och mödor
af alla slag. Men för att ibland folket önskan om den sociala
nödens af hjälpande skulle genljuda méd milliontals
stämmor, måste hundrade och åter hundrade med hänförelse
hänge sig däråt. Och det har tanken om den snart
förverkligade socialiststaten åstadkommit; den förmådde i sina
troendes hjärtan upptända något af den religiösa eld, som
oerhördt potenserar förmögenheterna, stegrar viljekraften
och skapar svärmare och hjältar. Och därigenom har den
— genom illusion och suggestion sammansmidande massorna
till väldiga enheter — uppfyllt en storartad mission i
världshistorien: ty som dess stora, synliga, positiva resultat har
man att betrakta att den — om ock endast indirekt —
gifvit den första impulsen till sociala reformer, hvilket t. ex.
furst Bismarck själf uttryckligen erkänt. Det låter sig också
uppvisas, att den mäktigt växande reformlitteraturen i alla
länder —7 skrifterna af Carlyle och de engelska kristliga
socialisterna, af de franska reformvännerna, en Buret, Fix, och
Leplay, samt af de tyska katedersocialisterna — representerar
en först genom den radikala socialismen framkallad
mot-rörelse mot densamma och kapitalismen tillika. Det är
dessutom säkert, att icke några filantropiska betraktelser skulle
ha förmått rycka borgarklassen — som en stor helhet
betraktad — ur dess likgiltighet för de lägre klassernas
lidanden, utan att det är förnämligast dess fruktan för
konsekvenserna af en samvetslös likgiltighet för det
himniel-skriande eländet, fruktan för det ständigt växande missnöjet
bland folket, för socialdemokratiens exploaterande af denna
känsla och för den sociala revolutionens hotande syndaflod.
Och slutligen hade icke heller den väldiga
fackföreningsrörelsen i England, som banat väg för social fred, varit
möjlig, om icke förut från ena ändan af konungariket till
den andra Owens och chartisternas agitation lifligt upprört
hela arbetarklassen.
Den socialismen har till och med omedelbart stått
fadder åt reformer. I England har det af Robert Owen
fram-stälda kommunistiska projektet om arbetarkolonier, som
genom gemensam produktion uppfylla de egna behofven,
föranledt grundandet af konsumtionsföreningar, hvilka nu i
våra dagar representera en storartad, i många afseenden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
