Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Utställningar, af Maximilian Harden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59i
ståndet. Måhända funne de annars de första
sjukdoms-ämnena i den sfer, som den rättrogne fromt benämner
moralens, och såge till sin häpnad, hurusom en i början
knapt märkbar sanningskänslans vrickning raskt ledt till en
elakartad frassvullnad med feberanfall. Detta moderna
borgerliga samhälle, som man icke får förväxla med forntidens
och medeltidens ekonomiska samhällsordningars borgarklass,
blygs nämligen öfver sin härkomst och sin uppgift: det
har endast kommit sig upp genom det blanka guldet; icke
genom krigareära eller ärfda feodalrättigheter, det lefver endast
med sin egendoms nåde och sträfvar endast att bevara och
ansenligt föröka denna egendom; men det ville gärna, då
flottiga slantar och nötta sedlar icke lukta behagligt för
alla näsor, i nattligt mörker söka dölja sin härkomst och
målet för sin vandring. Därför har det uppfunnit för sin
räkning en underbar ideologi och insvept sig i en svajande
frasmantel, hvars mjuka sammetsveck visligen dölja för
den nyfikna blicken hvad det är som gömmer sig där
bakom. Det borgerliga samhället är, så förkunnas dagligen
för den gapande hopen, den oegennyttiga bäraren af kultur
och allmänna intressen. Då den föråldrade adeln satt till
sina sista lifskrafter och nästan fullständigt förstört staten,
fördes det af sin klara, nyktra intelligens, sin oegennytta
och anspråkslöshet och sin yrkesskicklighet till seger; och
det förblef äfven på herskartriumfens branta höjder hvad
det varit i bojor och band: den arbetsamme, för egen
räkning intet behöfvande hjälparen af allt godt, den starke,
städse till det yttersta motstånd beslutsamme kämpen mot
allt ondt och dåligt; så var det, så är det, så skall det
förbli i all evighet. Det var en vacker visa, som en tid
bortåt smekte och bedöfvade till och med de sluges sinnen.
Medan den till bourgeoisie förvandlade borgarklassen, som
fann sina fastaste stöd bland köpmän och fabrikanter,
arrangerade den bebodda världen åt sig efter sitt eget
behag och möblerade den efter sina klassbehof, inbillade sig
åskådarne, att detta arbete, som nu erhöll det stolta
namnet kulturarbete, gjordes för den sagolika allmänhet, hvars
summa blefve resultatet af rösterna af en oledad, icke
organiskt förenad massa. Men illusionerna ramlade snart.
Marx lärde, att statsformer och rättsbegrepp ha sin rot i
de materiella lefnadsförhållandena, och då begreppet
för-värfvade rättigheter började åter igen bli tvistigt, började
de från eganderättens privilegier uteslutna att allvarligare
sysselsätta sig med dessa materiella lefnadsförhållanden.
De ville studera det borgerliga samhällets anatomi och
eg-nade sig, trogna mästarens råd, först åt studiet at den
politiska ekonomien. Det var icke så lätt att realisera, ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
