Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Utställningar, af Maximilian Harden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
594
telsesätt; ocli då Turgot skref: Concluons que les gr andes
fovres ne sont jamais aussi utiles que la géne qu’olles
sup-posent est nuisible, framkallade det ingen indignerad
motsägelse. Men redan vid nästa stora mässa af år IX, som
nu bar det stolta namnet nationel industriutställning och
som organiserades af Chaptal, gjorde andra känslor sig
gällande. Det segerika borgarståndet ville icke, att
republikens första industriella stordåd skulle störas af några
kritiska betänkligheter, och skulle ha uppretadt bestraffat den
förarglige frispråkaren för hvarje ovänlig påminnelse. Denna
känsla stegrade sig under årens lopp. Liksom en parveny
gärna i praktrummet hänger upp porträttet af sin
oansenlige fader, för att visa gästerna., ur hvilken obetydlig, låg
ställning arbete och flit bragt honom upp, så koketterade
också bourgeoisien till en början med sina förfäders enkla
seder: den grep på en fullständigt förändrad tid efter det
för länge sedan liflöst vordna bruket af de en gång
behöfliga marknaderna och mässorna och omplanterade dem
i den blifvande storstadens torra jordmån. Endast ett
samhälle, som saknar allt sinne för organiska nödvändigheter,
kunde våga sig på ett sådant försök. Liksom parvenyen
inbillar sig att en dyrbar ram är tillräcklig för att
anpassa det gamla porträttet efter lyxrummets möblering, så
trodde också bourgeoisien att en yppig utstyrsel lätt skulle
förläna det gammalfrankiska bruket det förvillande skenet
af modernitet. De stora mässorna, som nu fingo heta
industriutställningar, blefvo dess bortkelade barn och skulle
därför icke längre behäftas med skammen af att vara
affärsmässiga anordningar. Parvenyn förfalskar snart sin far,
hvilken med påsen på ryggen, schackrande drog från gård
till gård, till en vördnadsvärd patricier; skulle det då icke
lyckas bourgeoisien, som så raskt lärde sig hyckleriets konst
att pådikta sin favorit en hög lifsuppgift? Det lyckades;
och genast förkunnades, att utställningarna icke vore
kommersiella företag eller spekulativa åtgärder af den unga
främlingsindustrien, utan heliga ställen för folkens bildning
och oegennyttigt anordnade muséer för yrkesfliten. Det
fins ingenstädes där det borgerliga samhällets djupa
san-ningslöshet visar sig så tydligt som här, där bourgeoisiens
stormakter, kapitalet, prässen och hyckleriet, förena sig till
ett skönt triumvirat; men det är icke häller något annat
ställe, där det sjukliga tillstånd gör sig så kännbart
gällande, som Griesinger kallade en retlig svaghet. Svagheten
förleder till skryt, retligheten blir till ångest för hvarje
hårdhändt beröring. Den, som vill studera det borgerliga
samhällets anatomi, bör därför icke ouppmärksamt gå
omkring på utställningarna; knifven, som rispar upp
förkläd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
