Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Utställningar, af Maximilian Harden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
593
gar, inom hvilkas område han lefver medvetet eller
omedvetet. Måhända märker han då snart, att bakom de
mil-liontals förklädnader, som med aldrig afmattad flit
rundt-omkring väfvas och stickas, alltjämt den enda önskan rör
sig: att så fort som möjligt förtjäna så mycket pengar som
möjligt. Detta är ingen ohederlig och ännu mindre någon
omänsklig önskan; men det vore ändtligen bättre, om den
öppet utsädes och icke invecklades i brokiga frasomhöljen.
Så länge de intressentgrupper, hvilka tillagt sig namnet
den allena oberoende borgarklassen, spela rollen af
martyrer, på hvilkas svaga skuldror hela bördan af folkets
välfärd hvilar, väcker deras gallskrik endast ett hånande
genljud; men i samma stund som de kasta af sig slöjorna,
kan det bli dem möjligt att på klasskampens fält eröfra
den plats, som tillkommer dem som nyttiga medlemmar
af en organism. Under tiden blir hvarje försök att
opartiskt betrakta det borgerliga lifvets företeelser försvåradt
genom det larmande bemödandet att förvilla betraktarens
blick. Hvarje kommunalt arbete, hur anspråkslöst det än
är, framvrålas som ett underverk af medborgardygd; hvarje
handelsföretag, om det ock vållar de klasser, hvilka
frambringa verkliga värden, icke blott utmynta och föröka förut
skapade värden, de svåraste skador, förhärligas som en
kulturtriumf; och hvarje industriutställning blir, innan den ännu är
färdig och dess betydelse insedd, firad som en invigningsfest
för medborgerligt dygdesamt arbete. Sådana bemödanden
voro alldeles främmande för feodaltidens gamla betryckta
borgarstånd. Ingen tänkte då på att inhölja marknader och
mässor i mystiska moln; på en tid, som ej kände till
järnbanor, billiga brefporton, annonser och kataloger och som
måste hjälpa sig med de outvecklade formerna af
kreditväsende, förlädes de i och för affärsförbindelsernas
underlättande till sådana dagar, då religiösa eller andra ofientliga
fester gåfvo förhoppning om en stark tillströmning af
människor och möjliggjorde för den flinke köpmannen att visa
sitt lagers dyrbarheter för en stor kundskara. De förde
med sig fred: så länge marknadskorset var rest, gälde för
hvarje marknadsbesökande, för marknadsplatsen och
vä-garne i närheten konungens fridlysning, för hvilken äfven
den vildaste riddare måste ödmjukt böja sig, men det föll
ingen kristen själ in att därför som fredliga fester prisa
marknadsdagarne, hvilkas hufvuduppgift dock alltid
för-blef handelsvinstens förökande. Det handlades och
vand-lades öppet och utan skygghet, och i lugn och ro
debatterades därjämte kall blodigt frågan, om landet hade mera
nytta än skada af mässorna. Ända till dess de gamla
rättsordningarna störtade samman, fortsatte detta nyktra
betrak
38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
