Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Utställningar, af Maximilian Harden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
596
städerna annars äro öde, leda strömmen af resande, innan
den fördelar sig på alla upptänkliga bad- och kurorter,
till någon storstad och där hålla fast den så länge som
möjligt. På folkets bildning och upplysning har man ingen
allvarlig tanke, och till och med den förhoppning, som förut
var den ensamt bestämmande vid planens uppgörande eller
att utvidga kundkretsen, har endast en underordnad betydelse.
Det gäller hufvudsakligen att med alla reklamens konster
skapa en gynsam konjunktur, som spolar in så mycket reda
pengar som möjligt inom den lyckliga utställningsstadens
staket. Det är icke längre den franska konungens gamla
plan, men man kan icke påstå, att den i sin nya form
vunnit väsentligt i sedligt eller ekonomiskt värde, och
endast bourgeoistidehvarfvets skenheliga hyckleri kan tilltro
oss att stå i häpen hänryckning framför det moderna
utställnings väsendets underverk, äfven om dessa underverk
till effekt för dagen äro hopfogade af gips och papp.
Henri Rochefort, som då ännu var en oförarglig munter
feuilletonist, har redan för trettio år sedan under den andra
Parisvärldsutställningen gjort några lustiga observationer.
Han såg, huru litet massan brydde sig om den nya
kopie-prässen och maskinen som på ett par minuter kunde trycka
hundra visitkort — så anspråkslösa voro då teknikens
högsta under! — och hvilken våldsam folkträngsel
däremot rådde kring mannen med hummerklor och den
tigre-rade gratien Jaguarita, och sade därför: il en resulte que>
dans les expositions industrielles la seule chose qui nous
laisse froids c’est Vindustrie. Redan vid första anblicken
märkte han, att de resande, de välmående, dästa och af
kryddade njutningar uttröttade människorna fråii alla
herrans länder endast hade kommit till Paris för att roa. sig, för
att höra Hortense Schneider i Oftenbachs operetter och
Thé-résas oanständiga visor eller för att beundra kinesiska
jättar och utspökade kokotter, men icke för att inhämta
kunskaper och företaga industriella studier. Den spirituelle
boulevardiern föreslog därför, att man skulle från kommande
industriutställningar alldeles förvisa industrien och endast
bjuda på nöjen och pikanta förströelser. Kommissarien för
den till år 1900 planerade världsutställningen, hr Picard,
skall nog icke försumma att följa, det goda rådet. Han får
af franska staten 36, af staden Paris 20 millioner francs och
hoppas, att ett jättelotteri skall skaffa honom de öfriga 60
millionerna, och räknar på minst 65 millioner besökare. En
dylik människomassa vill icke låta underhålla sig med att
gå och se på allvarliga expositioner; det vet hr Picard och
han har därför redan sagt: man klandrar munterheten vid
våra franska utställningar; men vi böra icke blott
under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
