Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Utställningar, af Maximilian Harden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
597
visa, utan måste äfven roa våra gäster. Utställningen af
år 1900 skall bli ateniensisk: konst ocli industri skola
intaga de första platserna, men bordet skall ock smyckas
med brokiga blomsterkorgar. Antika bilder
föresväfvade-också Renan, då han 1889 från Trocadero såg ned på
utställningen, men den fine skeptikern tänkte på de adrianska
festerna, som voro det sista leendet af en vissnande värld,
och i hans förtjusta glädje som åskådare blandade sig en
tryckande ångestkänsla. Herr Picard och det lystet,
frossande samhälle, hvars förtroendeman han är, tyckas
icke berörda af sådana känslor: kommissarien kommer helt
visst att sörja ifrigare för blomsterkorgarne än för
måltiderna, där de skola sprida sin doft, och han kan vara
förvissad om framgången, i fall det därtill lyckas honom att
inför republikens medborgare uppvisa ett par lefvande
krönta hufvuden. Äfven en sådan attraction hör nämligen
för längesedan till det moderna utställningsväsendet: krönta
hufvuden eller förnäma resande från exotiska sagoländer
draga massorna. Rochefort annoterade hånande redan
1867, att på en enda restaurant hade under den hvite tsarens
därvaro rekvirerats dagligen tolfhundra limonader, prinsen
af Wales hade däremot endast fått upp det till trehundra
bocks och kronprinsen af Sverige hade spelat en ömklig roll
med femtio svalkande drycker. Detta drag får icke saknas
i bilden: det borgerliga samhället offrar, då det firar sina
prisade arbetsfester, icke blott enkelhetens och den tysta
soliditetens gamla bepröfvade affärsprinciper, utan ock de
stora grundsatser, öfver hvilket det eljest i lugna dagar
brukar vara särdeles stolt; det utbjuder sina varor vid
kulörta ljus och under orkestérmusik och kastar sig med
bysantinsk hänförelse i stoftet för enhvar potentat, som
förökar dess inkomster, äfven om det vore den oansenligaste
från något litet operettland. Ändock begär det att man
skall troende tillbedja dess händers verk.
Dylika företeelser kunna berlinaren och främlingen, som
besöker den tyska rikshufvudstaden, nu betrakta genom ett
förstorings- och förgrofvande glas. Företaget, hvilket, då
bruket nu en gång så vill, benämner sig helt enkelt
industriutställningen i Berlin 1896, har sina goda sidor och
hedrar de herrars flit, hvilka egnat sina bästa krafter till
att förhjälpa det till världen; men om dess
nationalekonomiska och nationella betydelse skall man icke söka slå i
oss några trämassepapperssagor. Det är en utställning, vid
hvars planerande man tyckes ha nästan helt och hållet
följt Rocheforts råd: industrien är här blott ett
nödvändigt ondt och observeras knappast mera än en nätt
beartad cigarrkopp i ett yppigt möbleradt rum. Förgrunden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
