Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - En kärleksroman från det gamla Alexandria (P. Loys, Aphrodite), af Johan Mortensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En kärleksroman från det gamla Alexandria.
Pierre Louys. Aphrudite. Moeurs antiques*. Paris 1896.
I Pierre Louys tyckes Frankrike skola få en ny författare
af rang. Han har debuterat som lyriker och i våras väckt
be-rättigadt uppseende genom sina Chansons de Bilitis, i hvilka han
besjunger grekiskt hetärlif. Han har dessutom öfversatt Lukianos’
graciösa netärdialoger och publicerat flera andra arbeten, som, att
döma efter titlarne, tyckas vara af erotiskt innehåll. I detta sitt
nya arbete rör han sig inom samma ämneskrets och han har här
lemnat en bok, skrifven på en synnerligen vårdad och elegant
franska och så frisk och entusiastisk, att den bör rycka äfven en
surmulen läsare med sig.
Och dock är den kanske för en nordisk läsare icke så litet
fri i sina skildringar, lör sig kring ämnen, som man häruppe
endast hviskar om man och man emellan. Han icke endast skildrar
grekiska seder, han döljer ej, att han äfven föredrager dem
framför vår tids, då »ett folk, klädt i svart irrar genom de föipestade
gatorna och tjugufemäringen fryser vid att vara landsflyktig bland
gubbar». Genom sin skönhetsdyrkan och sitt glada lifsbegär
erinrar han en svensk läsare ej så litet om Heidenstam.
Är också skildringen skrifven utan all tendens (om också ej
utan mycken lyrik), så föregås den dock af ett företal, som ej
saknar sin tes.
»För greken», säger han deri, »var kärleken den mest dygdiga
känsla och den fruktbaraste på stora handlingar. Han fäste aldrig
vid den det begrepp af orenhet och oanständighet, som den
judiska traditionen har infört hos oss med kristendomen. Sådan var
det folks moral, som bygt Akropolis, och om jag tillägger, att den
har förblifvit alla stora andars, så konstaterar jag endast sanningen
af en allmänt erkänd sats, ty det är väl bekant, att konstnärens,
skrifställarens, krigarens och statsmannens öfverlägsna intelligens
aldrig följt någon annan moral än denna. Och detta kommer sig
deraf, att sensualiteten är det hemlighetsfulla men nödvändiga
vil-koret för all intellektuel utveckling. Den, som ej känt köttets
fordringar, ända till deras yttersta gräns, antingen för att hata dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
