Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - En kärleksroman från det gamla Alexandria (P. Loys, Aphrodite), af Johan Mortensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6oo
eller för att älska dem, är också ur stånd att i hela deras
omfång förstå själens fordringar. Liksom själens skönhet upplyser
hela ansigtet, så befruktar endast manligheten hjernan.
»Ja det tyckes som om folkens begåfning lydde samma lagar
och framför allt vore sensuell. Ty ha icke alla städer, som
regerat på jorden, Babylon, Alexandria, Atén, Rom, Venedig, Paris,
ju mäktigare och mera lysande deras välde varit, också varit så
mycket lösare i sina seder, liksom vore denna deras liderlighet ett
nödvändigt vilkor för deras storhet. De städer der emot, hvarest
lagstiftaren haft den förmätenheten att vilja inplanta en konstlad
och trång bröstad dygd, hafva redan från första stunden varit
dödsdömda. Så Sparta, som icke lemnat oss en skald, en målare, en
filosof, en historiker, en vetenskapsman.»
Sådan är hans teori — det är en erotikers. Må man då ej
förvåna sig, att han till hjeltinna valt en grekisk hetär, och att han
sökt berätta hennes äfventyr med samma naturlighet som en
gammal atenare. Hans förtjänst är kanske, att detta verkligen’ lyckats
honom. Ty det är visserligen ingen ovanlighet i fransk literatur
att påträffa grekiska hetärromaner och originaliteten i denna ligger
kanske ej deri, som författaren säger (med en sidoblick till
Ana-tole Frances för öfrigt förträffliga Thais) att hjeltinnan ej omvänder
sig till kristendomen, ej älskas af vare sig en munk, en profet
eller en gud, utan just i den friskhet och sundhet, hvarmed han
behandlat sitt vanskliga ämne.
Så här ungefär lyder berättelsen:
Hon var en galileisk kvinna, i sitt hemland hette hon Sarah,
men grekerna kallade henne Chrysis, ty hennes hår var som af
guld, eller Chryse som är ett af Aphrodites många smeknamn. I
sju år — alltsedan den dag, då hon vid brunnen i Galileen
bort-röfvades af några elfenbenshandlare och på toppen af en
last-dragares korgar fördes till Egypten — hade hon lefvat lycklig
och nöjd sitt hetärlif i Alexandrias kosmopolitiska samhälle. Men
då hon närmade sig sitt tjugonde år och från ung flicka blef
kvinna, började den tomma enformigheten i hennes lif att tynga
henne. Hon hade haft många »älskare», mest köpmän från
fjer-ran länder, som kommo och försvunno, ingifvit många passioner,
men sjelf aldrig älskat. Hon började längta efter säregna äfventyr
■—- ärelystnaden fick makt med hennes hjerta och hon önskade, att,
liksom det skedde i alla de sagor hennes älskare från olika länder
hade berättat henne, en gud måtte stiga ned från himmelen och
dela hennes läger.
I Alexandria fans en ung man, som var föremål för alla
kvinnors åtrå. Det var bildhuggaren Demetrios, drottningens älskare.
För tre år sedan hade Berenice låtit kalla honom till sig i sin
enskilda våning. Han hade vördnadsfullt kysst hennes lilla och
runda fot och hon hade rest sig upp från sidenkuddarne, der hon
låg, atklädt sig den genombrutna tunika hon bar och sagt till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
